En sommarhälsning inför SM i Arkösund i slutet av augusti.

Vad som följer nedan är resultatet av mina ”grubblerier” under och efter ett antal seglingar jag deltagit i under våren på platser som Torrevieja, Nynäshamn, Södertälje, Mariestad, Vadstena, Hovmantorp, Saltsjöbaden. De problem jag tar upp är självupplevda och de motivationsproblem som radioseglarna möter när det tar emot likaså. Grundslutsatsen är klar: vi behöver varandra och jag behöver radiosegla av en rad starka skäl.

Att bli en bra radioseglare handlar om så mycket mer än att bara styra båten runt banan. Det är en sport fylld av utmaningar, gemenskap och små hemligheter som bara den som stått på bryggan i regn och solsken riktigt förstår. Här kommer några tankar till både nya och erfarna DF-seglare från en som börjat segla efter 70 års ålder.

Spridningen på banan – och varför den är naturlig

När vi tittar ut över banan under en tävling ser vi ofta att fältet sprider ut sig, ibland så mycket som 20–25% av banans längd. De snabbaste båtarna kan ligga en hel banlängd före de sista. Det kan bero på mycket – ibland ren tur med vinden! Två båtar sida vid sida kan ha helt olika vind, även om det bara skiljer några meter.

Det här är något vi måste acceptera. Spridningen är en naturlig del av sporten och påverkas av såväl väder som erfarenhet och ibland rena tillfälligheter.

Olika förutsättningar – och varför det är okej

Alla har vi olika bakgrund. Vissa har seglat sedan barnsben och samlat på sig årtionden av erfarenhet. Andra är nya på banan eller har kanske mest seglat större båtar utan att tävla. Det är helt naturligt att de som har seglat länge har en fördel, särskilt när det gäller att läsa banan och förstå vindens nycker.

Men det är inte bara antalet år som radioseglare som räknas – även förmågan att förstå och läsa av en regatta är viktig. Och det är inget man kan skynda på, utan det kommer med tiden. Och alla kan inte bli lika bra. De som haft stora framgångar i barndomen sporras att fortsätta att utvecklas på elitnivå.

Tid, träning och tålamod

Många av oss har eller har haft fullt upp i arbetslivet och hinner inte träna eller meka med båten så mycket som vi skulle vilja. Det är därför inte konstigt att många får mer tid för segling när de närmar sig pensionen.

Det krävs många timmar på vattnet för att bli riktigt bra. Man kan inte påverka sin bakgrund, men man kan påverka hur mycket tid man lägger ner framåt. Så ge dig själv tid och tålamod!

Båtvård och regelkunskap

Det räcker inte att köpa en båt och tro att allt ska funka. Båtvård, trim och regelkunskap är minst lika viktiga som själva seglingen. Fler båtar innebär mer underhåll, och problem med båten kan förstöra en hel dag på vattnet. Se till att kolla igenom båten i god tid innan du ger dig ut – det sparar nerverna.

Träning, kurser och att våga tävla

Ju mer du tränar och tävlar, desto bättre blir du. Många satsar på att åka på regattor utomlands eller deltar i kurser – det ger resultat. Och kom ihåg: även e-segling kan vara ett bra sätt att träna på taktik och strategi!

Grundregler för att lyckas på banan

• Undvik kollisioner: De som ligger långt fram i fältet har ofta lättare att hålla sig borta från trubbel. Varje incident kan kosta ett helt race.
• Tänk på starten: Var inte för aggressiv – ibland lönar det sig att vänta på en lucka.
• Var strategisk vid rundningar: Kommer du in från rätt håll? Finns det plats att gå runt?
• Lär dig av de bästa: Titta på hur de erfarna seglarna gör, både på banan och i depån.

Ålder och prestation – det naturliga åldrandet

Det är vetenskapligt belagt att våra fysiska förutsättningar förändras med åren. Syn, avståndsbedömning, balans och reaktionsförmåga försämras, särskilt från 70 års ålder och uppåt. Så småningom efter 80 är du kanske nere på mindre än hälften av den förmåga du hade som 50-åring. Först syns detta genom att dina prestationer planar ut och senare att du helt enkelt blir sämre om du inte försöker kompensera med mer träning.

Det syns i resultaten, men det betyder inte att man inte kan ha roligt och utvecklas ändå!

Det viktigaste är att kunna segla säkert och inte skapa problem för andra på banan. Kanske behöver man vara lite mindre aggressiv i starten eller välja en bana närmare bryggan för bättre kontroll.

Tävlingsledningen kan också hjälpa till genom att anpassa banlängd mm så att alla får en så rättvis chans som möjligt.

Att tävla mot sig själv – och varför det sociala är viktigast

När du bedömer din egen insats, titta på rankinglistan och jämför med dig själv över tid. De flesta andra har kanske bättre ranking, men det viktiga är att du utmanar dig själv och ibland får till ett riktigt bra race – och att du har roligt!

Det sociala är en stor del av radioseglingen. Att träffa andra, dela erfarenheter och skratta åt både framgångar och missar gör att sporten lever vidare – oavsett om du är först eller sist i mål.

Vi behöver varandra!

Utan många seglare på banan dör sporten ut. Oavsett nivå eller ålder är du viktig för gemenskapen och för att sporten ska leva vidare. För mig som är 75+ är det en stor glädje att fortfarande kunna vara med, även om jag ibland hamnar sist i tabellen. Och i förbundet ser vi med stolthet att även flera 90-åringar deltar lokala seglingar.

Var med och påverka…

Det internationella DF-förbundet, DFICA, ska ha årsmöte den 21 juli. Till mötet är också varje medlemslands representanter inbjudna.

I styrelsen sitter i dag:

· Chairperson – Phil Burgess

· Vice Chairperson – Chuck Mullican

· Treasurer – Wayne Stobbs

· Secretary – David Booth

· Communications Officer – Tim Long

· General Committee – Chris Dance

· Licenced Builder’s representative – John Tushingham (Co-Opted)

Vi kan påverka.

· Varje medlemsland har möjlighet att föreslå andra personer till styrelsen. Det ska då vara den svenska styrelsen tillhanda senast den 16 juni.

· Medlemsländerna kan också lämna in ärenden till dagordningen för behandling via sina nationella representanter. De ska också vara den svenska styrelsen tillhanda senast den 16 juni.

Så har du idéer kan jag vidarebefordra de till DFICAs styrelse.

Mats, SWE14

I dessa tider med allt som händer i världen, med krig i Europa, är radiosegling en chans att hänga med trevliga människor och få lite mer positiv spänning i vardagen.

Globals 2024

År 2024 var ju helt klart året för Globals för DF65 i Nynäshamn. Vädret var på vår sida och gjorde det hela till en upplevelse vi sent kommer glömma. Tack vare tydliga anvisningar från våra svenska seglare gick det hela av stapeln i den stora gästhamnen och vi fick en svensk världsmästare: Tim Shuwalow.

Vi i styrelsen har skickat en utvärdering till det internationella förbundet för att bidra till förberedelserna för Globals för DF95 i Sydafrika 2026. Förberedelserna för Nynäshamn var inte lätta. Pandemin ställde till det och gjorde det svårt att få till bra och tydliga avtal mellan alla inblandade. Det bör man jobba med framöver för att alla skall veta vad som krävs. Framförallt behövs bra arenor och det är inte gott om dem. Nynäshamn visade sig från sin allra bästa sida vilket borde utnyttjas framöver.

En ny programvara för SHRS with Anzam Systems från Nya Zeeland gjorde allt smidigare. Thanks Roy Granich!

Men Globals var inte det enda som hände 2024. Vi hade ovanligt många seglingar på alla nivåer i landet.

Vad händer härnäst? Årsmötet 2025 och kvalificering för Globals 2026

Tävlingsprogrammet för 2025 ligger ute på vår hemsida (scrolla ner på sidan). I år blir det Arkösund  utanför Norrköping i slutet av augusti för SM i båda klasserna – blir spännande. Vi arbetar på att få fram hotellalternativ med bra pris.

Vi ser fram emot den stora tävlingen för DF 95 i Sydafrika 2026. Snart kommer vi att släppa all info om kvalifikationskraven på vår hemsida.

Samtidigt laddar vi för årsmötet den 26 april i Vadstena. Vi kör Zoom också, så fler kan vara med.

Obs: Valberedningen letar efter någon som vill kandidera att bli vår nya sekreterare.

Pengar och Medlemmar

Globals kostade en del under 2024, men årsmötet höjde medlemsavgiften till 200 kr vilket fixade ekonomin snabbt. Vi blir fler och fler medlemmar.

Kom ihåg, för att behålla ett nummer för DF65 under 300 måste du vara medlem! Har du flera båtar med nummer under 300 måste de vara registrerade på olika personer och var och en måste vara medlem i föreningen.

Nyheter och Lärande

DF 95- och DF 65-klasserna får nu nya versioner. John Tushingham, en av konstruktörerna, berättar här om vad som är nytt. Uppgraderade reservdelar till äldre båtar kommer snart, så ni kan hålla era tidigare båtar i toppform. Vi kommer att trycka på i den internationella styrelsen för att mer skall göras för att motverka sprickor i skroven.

Våra medlemmar jobbar också på att sprida kunskap genom artiklar och båtmässor. Svenska Seglarförbundet satsar på digitala plattformar och utbildning för att få fler, särskilt kvinnor, att börja segla. E-kappsegling (Virtual Regatta Inshore) ger nyttig träning, inte minst när isen ligger, även för oss radioseglare. Och Christian Harding mfl ordnar tävlingar inom landet.

I Stockholmsområdet samarbetar vi inom SRSS över klassgränserna, inklusive enmetersbåtarna. En särskild kappseglingskommitté som kan samordna med vår Region Norr har tillskapats som i sin tur samarbetar med kappseglingsplaneringen inom förbundet. Det är ingen lätt uppgift att få ihop det med DF65 och DF95 för att inte tala med dem som också seglar IOM.

Att ytterligare förbättra stämningen under segling

Det sociala är superviktigt i segling; våra events bygger gemenskap och vänskap. Många som kanske inte skulle ha seglat annars dras till sporten, och även erfarna storbåtsseglare deltar i radiosegling för att förlänga säsongen.

Under 2024 har vi sett hur viktigt det är att segelnummer syns tydligt för både domare och seglare, för rättvisans skull. Vi vet också att synen kan bli sämre med åren, så vi måste anpassa oss för att alla ska kunna vara med. Gör inte banorna för långa! Helst skall man kunna se båtnumren från styrområdet under hela seglingen – vilket kanske innebär högst 50 meters avstånd. 80 meter till kryssmärket kräver nog att man kan röra sig uppåt på bryggan. Vi vill rekommendera seglingsledarna att underlätta för domarna och seglarna på denna punkt även om några formella regler inte föreslås.

Alla klubbar uppmuntras att inventera sitt bestånd av bojuppsättningar. Ofta blir seglingarna försenade när bojar driver iväg.

Slutord

Vi ser fram emot ytterligare ett bra seglingsår och hoppas på ytterligare tillströmning av intresserade arrangörer och flera aktiva klubbar med bra arenor. Ingen arena är perfekt – klimat, vindförhållanden, sjögräs och annan båttrafik kan göra det svårt. Men det hör till sporten att det ibland är lite svårare än vad vi kanske väntat oss. Då får man ta med sig en bulle till och medicinera med lämplig dryck när kvällen kommer.

Lars-Erik Lundin

År 2024 är på väg mot sitt slut. Mitt i alla oroande utvecklingar runt om i världen kan vi konstatera att det har varit ett mycket bra år för radioseglingen i Sverige överlag.

Vi har genomfört ett globalt mästerskap för DF 65 i Nynäshamn som har fått mycket gott betyg internationellt tack vare stora ansträngningar både internationellt, nationellt och lokalt. Det finns anledning att på nytt uppmärksamma framstående insatser som seglingsledare (igen stort tack Micke L.!) och internationella och svenska domare och energiska förberedelser av NSS etc. Olle Krogh bistod med sin Nauticat, och Mats Hagman samordnade med det internationella förbundet. Flera deltagande seglare hjälpte till att lägga banan rätt.

Att den svenska dominansen i övre delen av resultatlistan var anmärkningsvärt stor var ingen självklarhet. Däremot kunde många av oss redan tidigt gissa oss till vem som skulle vinna – Tim Shuwalow. Och det var kul att se att en god vän i Norge, Odd, också hamnade på pallen. Att det tredje namnet på pallen var en av båttypens konstruktörer, John Tushingham,  förvånade lika lite som när det gällde toppnamnen på pallen för IOM Globals i Australien.

Sammantaget visade arrangemanget att Nynäshamn är en av de bästa arenorna inte bara i Sverige utan sannolikt globalt. Det är väl bara att hoppas att detta kommer att resultera i förnyad aptit att arrangera seglingar där.

Vi har genomfört ett stort antal nationella och regionala seglingar. Även på den nivån har ett antal arenor profilerat sig som särskilt lämpliga, inklusive Ljungskile som anordnade SM i DF 65 och Marstrand som hanterade DF 95 SM med den äran. Vi skulle gärna också vilja vara i Jönköping som man testade med IOM och väntar på mer lokalt engagemang för att göra det möjligt. Vi kan ju inte alltid förlita oss på Jari H:s fina husbil!

Vi har konsoliderat antalet medlemmar trots att vi ökat medlemsavgiften en hel del för att finansiera inte minst Globals.

Vi ser att ett antal klubbar satsar ambitiöst på att bygga ut bryggor och andra anläggningar för att kunna hantera olika vindförhållanden och ibland ett rätt stort antal seglare.

Diskussionen om hur vi kan optimera stämningen på bryggan fortsätter och flera steg har tagits i riktning mot det som jag föreslog i mitt föregående brev. Alla ska känna att de behandlas rättvist och att de har rimliga förutsättningar att genomföra seglingarna.

Detta inkluderar våra allra äldsta seglare som detta år för första gången får ett eget pris i Stockholmscupen. Det gäller de som är över 80. Allt oftare går ju en seglare på pallen också hem med priset för bäste Grand Master.

Vädrets makter rår vi naturligtvis inte över och mer ofta än sällan möter vi kraftigt förändrade förutsättningar under seglingen gång. Under SM i Marstrand rörde vi oss från nästan vindstilla till en hård vind med C-rigg mot slutet av tävlingen. Ibland har vi, trots alla förberedelser, tvingats att stå på bryggnocken då de som är kortast i rocken fått ställa sig längst fram. Men detta är ju en del av sporten – att kunna klara det oväntade – och i de flesta fall klarar våra traditionella ansikten på pallen det bättre än vi andra – och det är nog inte bara tur, eller hur Michael C.?

Jag tänkte när jag satt i konserthuset för några veckor sedan och lyssnade på världens bästa cellist att här har vi en person som har tränat fyra timmar om dagen sen han var fyra år gammal. Nu är han 70. Han tränar alltså säkerligen tio gånger mer än han spelar för publik. Det måste jag och andra tänka på när vi tror att vi bara ska kunna tävla utan att förbereda oss noggrant.

Som exempel: En sak jag tror att jag ska försöka träna på med någon seglarkompis är rundningen av kryssmärken. Vi kan tycka att bara man tar höjd för kryssmärket när man kommer in från styrbord så borde ju det räcka. Men vad gör du om en seglare, som tror att han har en lucka när han kommer in från babord, hamnar rakt framför dig när du är på väg att runda? Då gäller det att gilla läget. Även om han får ta ett straff riskerar du att förlora hela racet. Jag antar att de bästa seglarna då blixtsnabbt slår för att undvika kollision samtidigt som de givetvis protesterar. Och sen gör de vad dom kan för att undvika att drabbas av att den båt som orsakat problemet tar sitt straff på ett sätt som leder till en ny kollision. Att åstadkomma detta – ofta på långt avstånd från bryggan – är bevisligen inte lätt. Tyvärr uppträder situationen rätt ofta i andra halvan av fältet.

Det vore kul om man kunde få läsa andra förslag till träningsmoment på våra Facebooksidor för DF 65 respektive DF 95. Under kurserna i Kroatien för IOM rekommenderas till exempel träning i att täcka och att stå still på startlinjen.

Nog om mina egna funderingar. Nu ser vi just idag, sent i november att 24 seglare anländer till den regionala rankingen i Varberg med 14 minusgrader tidigt på morgonen men ändå fritt vatten på vacker bild från Getterön och plusgrader fram på dagen. Imorgon hoppas jag kunna vara med (för en gångs skull )i Stockholmscupens avslutande segling i Saltsjöbaden. Det ser ut att bli fint.

Är det inte fantastiskt att vi kan använda nästan hela året för seglingar, om man inkluderar inomhusseglingarna i Karlskoga! Att några av våra främsta storbåtsseglare från Gotland Runt, med mera, blivit alltmer aktiva med radiosegling under året som gått tyder på att detta är ett mycket fint sätt att förlänga säsongen i Sverige tillsammans med e-seglingen där SM-deltävlingarna snart drar igång (tack Christian H.!).

Kappseglingsgruppen är nu på gång med seglingsprogrammet efter att under en längre tid arbetat på uppgiften att få fram rätt seglingsplatser för nästa år. Det blir i huvudsak – när det är flera dagars seglingar på helgen – samarrangemang för DF 65 och DF95 men något färre seglingar totalt än under innevarande år.

Det ser vi fram emot och önskar er alla en fridfull Jul i allt elände!

Tänker på ordspråket ”högmod går före fall”. Det har inte hindrat många världsledare i deras framfart… Frågan är väl när hut går hem.

Hej Seglarvänner!

Jag tänkte ta upp några frågor som kommit upp under sommarens snack om segling, från bryggan här hemma till nationella och nordiska tävlingar. 

Temat är hur vi kan få fler att hänga med på våra seglingar. Det blir allt tydligare att det är svårt att få med de yngre, de har ju så mycket annat som drar i dem. Föräldrar vill ju också att det ska vara fysisk träning, och det får man ju inte riktigt på samma sätt med radiostyrda båtar, även om man får en del steg.

Jag tror att det handlar om att vi måste bli bättre på att behålla våra äldre medlemmar. Vi ser ju redan att ibland är mer än hälften av de som seglar Grandmaster. Det är viktigt att de känner sig välkomna, även om syn, hörsel och rörelseförmåga minskar med åren. Jag märker ju själv av det när jag närmar mig 80.

En del av detta handlar om hur vi lägger banan och väljer styrområdet. Den internationella domaren som var med på Globals i Nynäshamn föreslog att man ska kunna se segelnumren över hela banan. Jag har själv märkt att även domare ibland inte kan se allt och behöver hjälp. Det gör det ju t ex svårare att avgöra rundningarna objektivt. Vem ser bäst, observatören eller seglaren själv som gör sitt bästa för att runda? Ska vi hellre fria än fälla? Eller ska vi uppmuntra observatören att hålla tyst tills seglingen är över och då rapportera diskvalificering? Det finns starka åsikter åt olika håll. Minst dramatiskt blir det om den som ser att en rundning inte skett säger till seglaren direkt.

Storleken på bojarna är också viktig. Är de för stora kastar de stora skuggor och är svåra att runda. Är de för små är det svårt att se om rundningen skett, särskilt om många andra båtar blockerar sikten. Om styrområdet är mycket begränsat är det svårt för domare och andra att få en bra vinkel. Detta bör seglingsledaren tänka på.

Att lägga en mycket kort startlinje har också fått kritik från flera framgångsrika seglare. En kort startlinje med många seglare ökar antalet incidenter och försämrar stämningen vid bryggan.

Sen har vi det här med kamratuppfostran. Det är naturligt att seglare som ser sitt race förstört genom en styrbord-babord-incident vill protestera. Men när det gäller oerfarna seglare med dåligt självförtroende måste vi vara försiktiga så att vi inte skrämmer bort dem. Det är jobbigt nog att ofta komma sist och se det omöjliga i att klättra på rankinglistan. Vill vi ha med äldre seglare som inte har möjlighet att segla så ofta och kanske inte har någon längre bakgrund i radiostyrd segling, måste vi hjälpa dem och behandla dem respektfullt.

När en seglare märker att hans båt går sämre är det väldigt värdefullt, som nu ofta sker i tävlingar, att medtävlande försöker hjälpa till att identifiera felet. Det skadar oftast inte  seglarens egen position i tävlingen, men det betyder så mycket för den som har problem. En guldstjärna till de som gör detta på rutin!

Segla lugnt!