År 2024 är på väg mot sitt slut. Mitt i alla oroande utvecklingar runt om i världen kan vi konstatera att det har varit ett mycket bra år för radioseglingen i Sverige överlag.

Vi har genomfört ett globalt mästerskap för DF 65 i Nynäshamn som har fått mycket gott betyg internationellt tack vare stora ansträngningar både internationellt, nationellt och lokalt. Det finns anledning att på nytt uppmärksamma framstående insatser som seglingsledare (igen stort tack Micke L.!) och internationella och svenska domare och energiska förberedelser av NSS etc. Olle Krogh bistod med sin Nauticat, och Mats Hagman samordnade med det internationella förbundet. Flera deltagande seglare hjälpte till att lägga banan rätt.

Att den svenska dominansen i övre delen av resultatlistan var anmärkningsvärt stor var ingen självklarhet. Däremot kunde många av oss redan tidigt gissa oss till vem som skulle vinna – Tim Shuwalow. Och det var kul att se att en god vän i Norge, Odd, också hamnade på pallen. Att det tredje namnet på pallen var en av båttypens konstruktörer, John Tushingham,  förvånade lika lite som när det gällde toppnamnen på pallen för IOM Globals i Australien.

Sammantaget visade arrangemanget att Nynäshamn är en av de bästa arenorna inte bara i Sverige utan sannolikt globalt. Det är väl bara att hoppas att detta kommer att resultera i förnyad aptit att arrangera seglingar där.

Vi har genomfört ett stort antal nationella och regionala seglingar. Även på den nivån har ett antal arenor profilerat sig som särskilt lämpliga, inklusive Ljungskile som anordnade SM i DF 65 och Marstrand som hanterade DF 95 SM med den äran. Vi skulle gärna också vilja vara i Jönköping som man testade med IOM och väntar på mer lokalt engagemang för att göra det möjligt. Vi kan ju inte alltid förlita oss på Jari H:s fina husbil!

Vi har konsoliderat antalet medlemmar trots att vi ökat medlemsavgiften en hel del för att finansiera inte minst Globals.

Vi ser att ett antal klubbar satsar ambitiöst på att bygga ut bryggor och andra anläggningar för att kunna hantera olika vindförhållanden och ibland ett rätt stort antal seglare.

Diskussionen om hur vi kan optimera stämningen på bryggan fortsätter och flera steg har tagits i riktning mot det som jag föreslog i mitt föregående brev. Alla ska känna att de behandlas rättvist och att de har rimliga förutsättningar att genomföra seglingarna.

Detta inkluderar våra allra äldsta seglare som detta år för första gången får ett eget pris i Stockholmscupen. Det gäller de som är över 80. Allt oftare går ju en seglare på pallen också hem med priset för bäste Grand Master.

Vädrets makter rår vi naturligtvis inte över och mer ofta än sällan möter vi kraftigt förändrade förutsättningar under seglingen gång. Under SM i Marstrand rörde vi oss från nästan vindstilla till en hård vind med C-rigg mot slutet av tävlingen. Ibland har vi, trots alla förberedelser, tvingats att stå på bryggnocken då de som är kortast i rocken fått ställa sig längst fram. Men detta är ju en del av sporten – att kunna klara det oväntade – och i de flesta fall klarar våra traditionella ansikten på pallen det bättre än vi andra – och det är nog inte bara tur, eller hur Michael C.?

Jag tänkte när jag satt i konserthuset för några veckor sedan och lyssnade på världens bästa cellist att här har vi en person som har tränat fyra timmar om dagen sen han var fyra år gammal. Nu är han 70. Han tränar alltså säkerligen tio gånger mer än han spelar för publik. Det måste jag och andra tänka på när vi tror att vi bara ska kunna tävla utan att förbereda oss noggrant.

Som exempel: En sak jag tror att jag ska försöka träna på med någon seglarkompis är rundningen av kryssmärken. Vi kan tycka att bara man tar höjd för kryssmärket när man kommer in från styrbord så borde ju det räcka. Men vad gör du om en seglare, som tror att han har en lucka när han kommer in från babord, hamnar rakt framför dig när du är på väg att runda? Då gäller det att gilla läget. Även om han får ta ett straff riskerar du att förlora hela racet. Jag antar att de bästa seglarna då blixtsnabbt slår för att undvika kollision samtidigt som de givetvis protesterar. Och sen gör de vad dom kan för att undvika att drabbas av att den båt som orsakat problemet tar sitt straff på ett sätt som leder till en ny kollision. Att åstadkomma detta – ofta på långt avstånd från bryggan – är bevisligen inte lätt. Tyvärr uppträder situationen rätt ofta i andra halvan av fältet.

Det vore kul om man kunde få läsa andra förslag till träningsmoment på våra Facebooksidor för DF 65 respektive DF 95. Under kurserna i Kroatien för IOM rekommenderas till exempel träning i att täcka och att stå still på startlinjen.

Nog om mina egna funderingar. Nu ser vi just idag, sent i november att 24 seglare anländer till den regionala rankingen i Varberg med 14 minusgrader tidigt på morgonen men ändå fritt vatten på vacker bild från Getterön och plusgrader fram på dagen. Imorgon hoppas jag kunna vara med (för en gångs skull )i Stockholmscupens avslutande segling i Saltsjöbaden. Det ser ut att bli fint.

Är det inte fantastiskt att vi kan använda nästan hela året för seglingar, om man inkluderar inomhusseglingarna i Karlskoga! Att några av våra främsta storbåtsseglare från Gotland Runt, med mera, blivit alltmer aktiva med radiosegling under året som gått tyder på att detta är ett mycket fint sätt att förlänga säsongen i Sverige tillsammans med e-seglingen där SM-deltävlingarna snart drar igång (tack Christian H.!).

Kappseglingsgruppen är nu på gång med seglingsprogrammet efter att under en längre tid arbetat på uppgiften att få fram rätt seglingsplatser för nästa år. Det blir i huvudsak – när det är flera dagars seglingar på helgen – samarrangemang för DF 65 och DF95 men något färre seglingar totalt än under innevarande år.

Det ser vi fram emot och önskar er alla en fridfull Jul i allt elände!

Tänker på ordspråket ”högmod går före fall”. Det har inte hindrat många världsledare i deras framfart… Frågan är väl när hut går hem.

Hej Seglarvänner!

Jag tänkte ta upp några frågor som kommit upp under sommarens snack om segling, från bryggan här hemma till nationella och nordiska tävlingar. 

Temat är hur vi kan få fler att hänga med på våra seglingar. Det blir allt tydligare att det är svårt att få med de yngre, de har ju så mycket annat som drar i dem. Föräldrar vill ju också att det ska vara fysisk träning, och det får man ju inte riktigt på samma sätt med radiostyrda båtar, även om man får en del steg.

Jag tror att det handlar om att vi måste bli bättre på att behålla våra äldre medlemmar. Vi ser ju redan att ibland är mer än hälften av de som seglar Grandmaster. Det är viktigt att de känner sig välkomna, även om syn, hörsel och rörelseförmåga minskar med åren. Jag märker ju själv av det när jag närmar mig 80.

En del av detta handlar om hur vi lägger banan och väljer styrområdet. Den internationella domaren som var med på Globals i Nynäshamn föreslog att man ska kunna se segelnumren över hela banan. Jag har själv märkt att även domare ibland inte kan se allt och behöver hjälp. Det gör det ju t ex svårare att avgöra rundningarna objektivt. Vem ser bäst, observatören eller seglaren själv som gör sitt bästa för att runda? Ska vi hellre fria än fälla? Eller ska vi uppmuntra observatören att hålla tyst tills seglingen är över och då rapportera diskvalificering? Det finns starka åsikter åt olika håll. Minst dramatiskt blir det om den som ser att en rundning inte skett säger till seglaren direkt.

Storleken på bojarna är också viktig. Är de för stora kastar de stora skuggor och är svåra att runda. Är de för små är det svårt att se om rundningen skett, särskilt om många andra båtar blockerar sikten. Om styrområdet är mycket begränsat är det svårt för domare och andra att få en bra vinkel. Detta bör seglingsledaren tänka på.

Att lägga en mycket kort startlinje har också fått kritik från flera framgångsrika seglare. En kort startlinje med många seglare ökar antalet incidenter och försämrar stämningen vid bryggan.

Sen har vi det här med kamratuppfostran. Det är naturligt att seglare som ser sitt race förstört genom en styrbord-babord-incident vill protestera. Men när det gäller oerfarna seglare med dåligt självförtroende måste vi vara försiktiga så att vi inte skrämmer bort dem. Det är jobbigt nog att ofta komma sist och se det omöjliga i att klättra på rankinglistan. Vill vi ha med äldre seglare som inte har möjlighet att segla så ofta och kanske inte har någon längre bakgrund i radiostyrd segling, måste vi hjälpa dem och behandla dem respektfullt.

När en seglare märker att hans båt går sämre är det väldigt värdefullt, som nu ofta sker i tävlingar, att medtävlande försöker hjälpa till att identifiera felet. Det skadar oftast inte  seglarens egen position i tävlingen, men det betyder så mycket för den som har problem. En guldstjärna till de som gör detta på rutin!

Segla lugnt!

Några dagar före jul 2023 är det dags att summera året som gått och se fram emot 2024. Vi vet vad som har varit men vi vet ganska lite om det år som kommer. Vi kommer med största sannolikhet att mötas av svårigheter som drabbar oss personligen och i vissa avseenden oss alla. Samtidigt erbjuder sporten en möjlighet att koppla av från nyhetsfloden med krig och kriminalitet.

Det första budskapet från oss i styrelsen till jul: ett varmt tack till alla er som främjar sporten genom att se möjligheter mer än svårigheter!

Segling kräver en positiv attityd, vare sig det gäller Gotland Runt (där många bröt) eller en segling i december i Florida med hård vind, skiftande vindriktningar och total avsaknad av sol. Och många har väl ibland undrat hur man kan hitta en bra arena när väderleksutsikterna inte visar sig pålitliga. Den enkla sanningen är att det är svårt att hitta platser att segla på som försäkrar oss mot alla svårigheter: sjögräs, vågsvall från annan båttrafik, ofördelaktiga vindriktningar. Samtidigt önskar vi nära till toaletten och andra bekvämligheter. Vi blir allt mer beroende av starka lokala klubbar. På platser där de ännu saknas kan vi inte effektivt utnyttja fina möjligheter att segla.

Allt detta innebär också en ökad påfrestning på sporten ekonomiskt. Det kostar att byta arena under pågående tävling och att arrangera tävlingar på lång distans. Någon nationell eller regional kraft kan hjälpa till att göra en segling i Marstrand till en framgång som skedde i höstas. Men det krävs en lokal klubb med ett antal entusiaster som vet vad som gäller. Möjligheterna till ekonomiskt stöd genom sponsring och andra bidrag är begränsade när det inte är fråga om stora ekonomiska företagsintressen.

****

Många av oss ser nu fram emot Globals för DF65 i maj 2024 både som seglare och organisatörer. Det blir en spännande uppgift med omkring 80 seglare och intensiva tävlingar under en hel veckas tid. Där har vi verkligen anledning att hoppas på vädergudarna: Nynäshamn i maj kan vara fantastiskt med sommartemperaturer i underbar svensk skärgård. Intresset är stort inte minst från Australien där många seglare vill fly södra halvklotets vinter – men också från England där vi väntar på många ytterligare anmälningar. Från USA blir det färre deltagare eftersom man där satsar mer på DF95 för seglingar på nationell nivå. Vi kommer av allt att döma få många svenska platser – hur många vet vi i januari.

Om vi kan få ut bild, ljud och text från tävlingarna på ett trevligt sätt där även icke-experter kan uppleva spänningen på bryggan kan det innebära ett lyft för sporten inte minst när det gäller återväxten. Vi arbetar på det och den video som man kan se från Marstrand ger en indikation på hur fint det går att dokumentera tävlingar – vi har tidigare prov på det på hemsidan till exempel från SM Ljungskile 2021. Frivilliga krafter kommer att krävas och flera har redan anmält intresse att hjälpa till med alltifrån drönarfotografering till systemkamera från klubbhuset läktare, kommentering av inspelningar från seglingarna, mm. Hör av er till mig (larserik.lundin@gmail.com) om ni tror att ni har möjlighet att bidra med tid och kunskaper.

****

Men nu till det viktigaste inför nästa år – alla väntar väl på kappseglingsprogrammet och det ligger nu ute på hemsidan här.

Kappseglingsgruppen har som alltid gjort ett stort arbete för att få till stånd seglingar som inte överlappar för mycket nationellt, regionalt och – särskilt när det gäller Stockholm – lokalt. En annan ambition har varit att samordna med Enmetersförbundet för att möjliggöra seglingar med DF 95 och IOM på samma plats. En av våra medlemmar har bett att seglingar inte ska flyttas alltför ofta vilket kan försvåra för de som bor långt från Sydsveriges mitt. Även det tar kappseglingsgruppen till sig och försöker göra det bästa möjliga.

För egen del öppnar programmet möjligheter att delta i seglingsdagar omfattande bortåt en månad vartill kommer ett antal lokala klubbseglingar i Mariestad och Stockholmsområdet. Man kan tycka att det borde leda till ett hopp uppåt på rankinglistorna för DF65, DF95 (och IOM) från mycket låga nivåer. Men för det första kommer det inte att ske eftersom de flesta andra också blir bättre och för det andra: det är inte poängen utan kamratskapet med en allt större grupp av intressanta människor och glädjen att vara utomhus inte minst under tider på året då många nöjer sig med en promenad runt tomten.

Så ett andra tack till alla organisatörer som gör detta möjligt!

****

När det gäller ekonomi så har förbundet under ett antal år bedrivit en försiktig politik som har gjort det möjligt att bygga upp tillgångar som idag överstiger 100 000 kr. Det är en långt bättre situation än den som flera andra jämförbara förbund har och den förbättras ytterligare genom att medlemsavgiften justerades upp under årsmötet 2023 till 200 kr per år. Det är fortsatt en liten summa i förhållande till alla andra klubb- och anmälningsavgifter som de flesta betalar. Och antalet betalande medlemmar växer och är omkring 250 för närvarande.

****

Men återväxten behöver förbättras ytterligare och processen att få in barn och ungdomar har knappt ännu tagit fart. Ett exempel som jag är med om att diskutera lokalt är att ansöka om medel från en fond för att inköpa båtar och sedan organisera en studiecirkel för att tillsammans montera riggar. Om några ”prova på”- båtar finns lokalt finns det också möjlighet att använda dem för att till exempel göra jolleseglingskurser mera intressanta. Hur många jolleseglare kan under den första kursen för optimistjolle få en uppfattning om hur kul det är att kappsegla? För att underlätta sådant arbete kan det kanske vara värdefullt att utveckla ytterligare tillgången till videomaterial och olika typer av instruktionsdokument som är anpassade till de som börjar från början.

****

Till sist en egen fundering kring priser som delas ut i olika tävlingar. Hur det sker är viktigt och det finns kanske skäl att som skedde i Ålsten nyligen (där deltagande av en 86-årig medlem premierades) uppmärksamma inte bara framgång utan också ambition.  Åldersstrukturen håller på att förändras allt eftersom åren går och många av de mest framgångsrika seglarna når pensionsåldern. I USA har man delat upp klasserna ytterligare utöver distinktionen vanliga seglare och Grand Masters (65+). Så länge som vi inte har fler ungdomar och kvinnor som seglar är det svårt att skapa särskilda priskategorier för dem. När nästan alla våra bästa seglare gått i pension är det kanske värt att ta en funderare kring priserna…

God Jul och Gott Nytt År!

Lars-Erik Lundin