DF65 UK nationals 2019

Vi som gillar att ha det skoj!

UK Nationals DF65, 1-2 juni 2019.

Svenska deltagare:

Rolf Danehammar SWE46
Mats Hagman SWE14
Mats Hansson SWE222
Stig Strömqvist SWE133
Rolf Andersson SWE94
Olle Krogh SWE77
Ulf SWE645
Jonas Samson SWE60

Rolf Danehammar, Mats Hansson och jag själv lämnade Landvetter 06:55 fredag morgon, solen sken, vi visade pass och boardingpass femtioelva ggr för att säkerställa för personalen att vi inte är några terrorister med incheckade vapen.

Jepp batterierna i handbagaget granskades, jag fick till o med öppna min båtväska för att visa att kölbulben inte är terroristens nyaste vapen – snaran dras åt kring oss resande RC-seglare!

Väl på planet, som nästan var helt fullt så fick man minsann visa boardingpasset IGEN! Jag undrade vad som skulle ha hänt från senaste visningen 40 sekunder sen? Personalen hade ingen aning och lika lite humor. Nåväl, nu 2h i luften innan vi landar på Standsted AirPort och snälla Ulf hämtar upp oss i högerstyrd bil för färd nån timme mot Milton Keynes och träning hela sköna fredag eftermiddag.

Den obligatoriska flygplatsölen satt som en smäck, det blir en bra helg detta.

Efter landning så letade vi efter tax free, men vad f-n brexit är ju framflyttat!

Ulf kom o hämtade på flygplatsen i hyrbil, jo man tackar!

Från bilderna ser Milton Keynes fint ut, gräs och vatten, sjön verkar hyggligt mycket större än senaste dammseglingar man varit på i UK. Hoppas på mer vind än bleke med puff denna gången, blir så mycket mer segling då.

Fick en bild på Landvettergänget i väntan på att Ulf skulle vakna och hämta oss 😉

Seedningsheaten är indelade enligt bild nedan:

Sedvanlig after sail med öl och ljug, den hungriga hästen såg vi inte röken av.

Växlar att dra från fredagens träningssegling är att det är skönt att segla utan alltför stora puffar och vrid, båtarna går fint mot motståndet på vattnet. Skoj att segla mot Rolf Andersson igen, det är snart ett helt år sen sist. Bra skott i baljan har han. Är Rolf den med SWE i seglet som har störst möjligheter att rå på Rockstjärnorna och damm-expertisen och hamna på pallplats?

Dagens / helgens / årets / best ever-DF-bild visar att när man är på resande fot så är det finemang med monterat roder på skutan innan sjösättning, vi älskar dig Mats!

 

 

 

Det känns ganska fint med mat i magen, nån timme innan kudden ropar mitt namn, det är ju trots allt ganska många timmar sedan alarmet väckte familjen. 02:15.

Ska man summera dagens segling, så är det att man ska inte känna sig alltför fjollig för man riggar B (för man inte har någon A) när halva fältet seglar A+ eller A. Rätt inställd så skäms inte B riggen för sig, plocka puffarna och vriden så leder man med minsta riggen vid kryssbojen, ganska många bytte efter nån runda.

Det var ju just detta att plocka puffarna och vriden, nåväl, regatta i morgon, frulle vid 07:30, första start 10:00.

Lördagens race kan enkelt sammanfattas med att om man har turen med sig så håller puffen o lyftet hela vägen till kryssbojen, annars inte. Shit vilket lotteri, ska försöka redogöra med ord (vi som var här kan säkert instämma i samstämd kör) när man gick lite åt vänster, så var det helt plötsligt höger som gällde, när man gick lite höger så var det helt plötsligt vänster som gällde, slog man på skiften i mitten så var det den ena eller andra kanten som gällde och man rundade sista tredjedelen. Svårt är väl bara förnamnet, men det finns en John som klarar av detta med bravur, inte bara på tur utan på någon övermänsklig Rock-star kunskap som är de flesta, 99,9% helt utomjordiskt. John var rätt på det hela lördagen, oavsett var han startade, oavsett vilken sida han valde, det är svårt när det är svårt! John ÄR DF-racings skinande rockstjärna!

Vi var en hel del som vandrade mellan A och B med stressen att försöka studsa upp direkt men misslyckades, många poäng delades frikostigt ut till oss som stannade i B till nästa race, ouff hördes bland grönskande buskar och puffarna!

Några var duktiga och härdade ut i A och avstånden i poäng ökade, det ser ut att bli tungt för vissa på söndagen.

Såhär såg det ut efter lördagens seglingar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Rolf Andersson 10 poäng upp till silver, det är görbart!

Söndagen bjöd på mer vind och något mer sydväst, vilket innebär att hela sjön ligger öppen. Inte lika mycket vrid o puff, puff o vrid, vakuum, puff o vrid. Känns som det blir lite mer riktig segling, spännande!

John stånkar på, men vi är några som ropar på uppmärksamhet. Noteringsbart är att flera GBR tycker att ”those swedes are on fire!” Jo man tackar! Behåll känslan till Globals 2020, då jävlar!
Det  hördes även att ”those swedish dark sails are to damn fast” från åskådare (b och c fleet racers)

Något jag skulle vilja lyfta lite lagom in i reportaget är att nästa års DF95 är spikat, UK Nationals kommer att hållas i Fleetwood, och det är mycket möjligt att även DF65 kommer hållas där. En fantastisk arena i sina bassänger. Vågar man hissa fanan på att vi blir 15 svenskar då? Finns det några till som vågar? Alla vi 8 som varit här denna helgen tror det och hoppas detsamma. Seglar man RC och DF, så finns det inget bättre arrangemang än UK Nationals. Häng med, pin pointa reda nu till era bättre hälfter att ”nästa år åker jag till England med min leksaksbåt” Done deal.

Åter till seglingen.

Resultatknapparen hade inte förstått innebörden av ”socialising with the DF65 gang” han var bra trött under hela söndagen.

Några få race från söndagen kan enklast beskrivas som: Är B för mycket så seglar man C, när C är för litet så seglar man B, eller varför inte A eller A+.

Shittes pommes frites hade min 10-åring sagt, bestäm dig! Nä, det är svårt!

Nåväl, efter lite velande mellan C och B så valde jag C, det var för litet, lyckades fixa en fjärdeplats och bäst bland C riggarna, fast det dojjade neråt 7 meter. Vågade inte byta upp mig till B förrän B fleeten går i mål och stundens allvar tog tag i en, sneglade åt John the Rock Star, han behöll C…..okey, då behåller jag C oxå. Snacka om rätt beslut. Blev snygg 4a igen, med bara C-riggar framför, de som behöll B hade svårt på länsarna.

Mats Hagman ville att jag skulle ha med ovan bild, det är fler än stockholmare som är ute o fiskar efter sina båtar. Herr ordförande testar Milton Keynes vatten!

Näst sista seglingen, dags för B riggen att återkomma. Lyckades med nöd o näppe knipa en 7nde plats i detta stenhårda startfält, tror det är det vassaste jag seglat mot! Och var nöjd med detta, Mick Chambelain som var strax före i totalen var bakom, undra om ovan bild på resultatsammanställningen vaknat. Jag ville ha reda på ställningen, vad skiljer, om ens något? Nix han slumrade, tuff natt igår! Skrek ”vakna för fan” det funkade dåligt, tror han inte förstår svenska!

Helgen innebar ett 40-årigt bröllopsfirande för Mike och Ann Weston. Hipp hipp hurrrrray! Världens bästaste Ann står trots allt ut med Mike, som är min näst bästaste i världen!

Mike ÄR den mest engagerade DF-generalen alla kategorier. Träffar ni honom någon gång, så bjud lite snyggt på ett glas vin eller en Pint. Det uppskattas!

Ovetandes om ställning, tänkte jag att, eftersom jag har B rigg och Mick A rigg, så behöver han dyka på länsen! Det hände aldrig. Shit. Han kommer vara före efter första länsen. Jag med B rigg och han med A. Samma poäng borde innebära att min spik ger utslag. Eller???

Sen singlade Derek upp som en månlandingsraket. Det skulle visa sig i efterhand att mitt sista race ”for the medals” började med en något trist start (jepp nu ska jag tjata igenom varje motvrid i skriven form) var låst mellan en läbåt och en lovartsbåt, kunde inte slå när motet kom, och konstellationen drog mig ut till Wales eller nåt…..f-ck, slå då!!!!! Jag släppte på skotet, så jag kunde slå i den 30-gradiga motan vi gick i, fick ett hyggligt BB slag upp mot mitten av banan, såg båtarna inne på land höjda nåt löjligt mycket. Fick ett mot, slog i det, gick 10 meter, mot igen, slog i det, sen ut på SB lay och rundade i tät. GÖTT!

Var är Mick? 4 båtar bakom, YEY, det här löser sig, länsar som jag aldrig länsat förr, klipper 3 båtar och väljer med lätthet den högra bojen, pulvrar på och lägger BB slaget vid första motet, går före med flera meter tillgodo och leder sista rejset. Slår till SB och bevakar, först runt korken, kommer leda vid länsbojarna, bara B riggar här.

Sagt o gjort väljer höger boj efter dyk med B. Alla dök! Går 10 meter, slår inåt målbojarna. Derek den rackaren valde vänster boj och kommer nära, det höjdar vid land, höjdar typ 30 grader, jag hade nog 4-5 cm marginal när jag passerade för BB. Gött, jag har SB nästa gång vi möts om 20 meter innan mål, jag slår, Derek slår, jag går före, klart före, det kommer en by, 12 meter, Derek kryssar på med B mot mål, jag ska slå, kommer inte runt, försöker igen, går inte, jag gippar, en ljudlig suck hörs (OH NO, 60 CANT MAKE THE TACK) från ”publiken” från UK, jag gippar runt och Derek vinner, jag tvåa, Mick 4a, det borde räcka…….

Det jag inte hade koll på var ju att Derek var närmare än Mick! 1 poäng är 1 poäng!

Jag har aldrig varit nöjdare med en slutplacering i ett internationellt mästerskap med yppersta eliten på plats. En andraplats efter ”omöjlige” John Tush Tushingham är inget annat än en glasklar seger i min värld, tack alla som stöttat genom kommentarer och det är ganska många GBR som siktar mot Globals!


Fick skäll efter Dallas, DF95 Globalsreportaget för att inte ha med priset, så jag slänger in en bild på just detta, helgens pris.

Eftersom jag seglar Salt Racing-tyg, tyckte Cat Sails att jag borde få en voucher på ett nytt ställ tillsammans med snyggt silver!

 

 

 

Vid tangenterna

Jonas Samson
SWE60

UK Nationals DF95 18-19 maj 2019

UK Nationals, Eastbourne 18-19 maj 2019

 
Svenska deltagare, 1. SWE60 Jonas Samson – Jag blev bästa svensk!
 
Tåget gick 05:12, bara de riktigt maskulina är uppe vid denna tiden, jag tillhör inte den exklusiva skaran, man har ju nyss fyllt 50, så det var med suckar o stön som jag gick upp 30 min innan.
 
Packad väska sedan flera dagar, varit iväg och rest med jobbet, undra om jag fick med mig batterierna? Spännande det här med radiosegling 🙂
 
Prognoserna såg fina ut i måndags, B, C och kanske D rigg….blir skoj detta!
Föränderligt väder, hmmm, nu på planet så säger prognosen för lördagen, mellan ultralätt till noll, tur att man kan få en Pint vid dammen! Söndagen ser något trevligare ut med 1-3 m/s. Blir fint detta är magkänslan.
 
Det är hela 60 anmälda, hoppas samtliga kommer, för då är det historiskt i antal deltagare och ett rekord för en internationell regatta – rekord är till för att slås har jag läst nånstans. 6 olika nationer, UK, USA, ITA, SUI, NED och 1 ensam från SWE 🙂
 

Det blev en morgonöl på Kastrup i väntan på Norwegianplanet.

Morgonöl på Kastrup.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det ryktas att det blir 4 grupper och som vanligt med HMS så första rejset är det överlägset viktigaste, kommer vara taggad så det sprutar genom öronen att få till ett riktigt bra race och förhoppningsvis hamna i A redan från början och sen som den tjuriga gubbe man är så ska jag göra allt vad jag kan för att envist hänga kvar o kanske peta till de mer namnkunniga på snoken några gånger.
 
Fredag eftermiddag och träningssegling, dessa förutsättningar skulle komma att visa sig var bland de bättre för hela helgen.
Ostlig vind 3-4 meter, stabilt o stadigt, bra stånk i skorven och motståndet var både Tim och Chuck, jag gled fint ifrån dessa både på kryss o läns. Det kändes fint, riktigt fint, små justeringar för höjd gjordes, det hördes att ”Hey Jonas, are you going to finish us all this weekend?” Skönt ändå att de hade helt fel!

 
 
 
 
 
Trevligt umgänge under fredagkväll och många spända seglare som ändå slappnade av med någon öl och lite ljug. Skönt gäng engelsmännen, med inslag från de andra nationerna.
 
Lördag morgon och samma vindriktning och styrka som fredag eftermiddag, yes, hade jag tugget och gången från igår, ut o testa mot de bästa. Kändes fint mot Tush och Buzz, samma speed kanske kanske någon liten edge i höjd. Jag började känna att detta blir spännande!
 
Första seedningsrejset, jag i ”C” och start nr 2. Iväg vid lovatsbojen, bra tryck och höjdade några i lä, första motet, slag mot höger och BB, gick före 2 SB båtar, mot igen, slag mot SB och en puff. Kanon, hur svårt kan det vara? Rundade 4-5 nånting och valde högersidan, det var första misstaget denna helgen, total punka och båtarna på andra sidan (det skiljer 5-6 meter i bredd på länsen) går som skållade råttor, jag rundar upp som 10a. Shit! Det var ju detta rejset som är så viktigt, gör vad jag kan och spelar skiften ganska rätt, 5a runt kryssbojen och jag jagar 4de platsen för att hamna i A direkt. Går lite mer åt vänster på sista länsen, några båtar går mer höger och snabbare, bättre VMG, jag hamnar utanför vid rundningen upp mot målet, ligger 8a lyckas knipa 7nde platsen över linjen och tänker, FAN börja i B det var just snyggt.
 
Regattans andra seedningsrace hade jag turen på min sida och startar väldigt konservativt uppe vid lovartsmärket för att kunna slå mig fri när jag vill och slippa bli låst av andra båtar. Planen funkar och efter kryss, läns, kryss, läns så har jag bara Paolo före mig och jag slutar tvåa. Kanon!
 
 
Indelning sker och jag hamnar i A, vilket getingbo. Jag har aldrig seglat mot bättre motstånd, det är namnkunnigt folk i hela gruppen. Här gäller det att hålla sig till planen och inte göra misstag, då åker man ner i B direkt (något jag fick erfara under söndagen)
Startar återigen uppe vid lovart, slår runt bojen och börjar spela skiften, farten i båten finns, så det gäller att använda de förutsättningar man får, går i en höjdare, som höjdar och höjdar för BB, när kommer motet? Jävlar, det kommer inte något……slår på måfå upp mot bojen och har överseglat, släpper ut flera knäpp och speedar, orolig för att någon som träffat vinkeln ska ha plats innanför, det går bra jag rundar 1a och håller detta till sista länsbojen när John har plats innanför, dumt beslut långt upp på länsen att hamna i lä om honom…..jag släpper snyggt plats och går i mål som 2a. 7-2-2 borde lugna magen…..för första gången sedan Dallas har jag darrtumme…
 
Nästa race blir efter banändring, det skruvar åt höger, mot syd, rakt över klubbhuset. Det är typ blankvatten vid kryssmärkena, men 3 meter vid starten. Går iväg lite mer i mitten av linjen, ser att båtarna vid lovart höjdar, försöker överleva lite i mitten, ser att båtarna till vänster slår och höjdar ”Hey detta går inte ihop” jag slår och duckar, slår tillbaka och det motar, jävlar, det är precis såhär jag INTE ska segla, lugn o fin, fart i båten och åt rätt håll, frågan är bara åt vilket håll. Slår igen och det höjdar i 3 sekunder mot igen, slår, hamnar dumt till och duckar ”alla båtarna” äntligen layline. Rundar 5a från slutet, går i mitten och gippar på skiften, tar 2-3 båtar på väg ner. Vilken boj ska man runt? De åt höger motar, de åt vänster motar. Väljer boj efter enkelheten, höger blev det. Tokfel, punka och mot. Vänster pekar högt och går fort. Fan.
inget spännande på resten av varvet, slutar 14nde sista placering innan B, tjoho. Båten kändes konstig, kollar allt o det verkar vara roderservot som strular. Världens bästaste Mike bytte på 2 minuter blankt! Världsklass.
 
Nästa race blir punka-stiltje-puff-vrid-krock-360 och ner i B.
 
Tar mig upp från B och spikar A. YEY, det är så skönt när man hamnar rätt i puffarna och har turen på sin sida. Tim som blev 2a, tyckte att jag bevakade honom fint, inte för aggressivt men tillräckligt för att han inte kunde göra nåt ”lets play this clean and easy”
 
Lördag kväll och käk på Cosmo, lång diskussion med Chuck och John om härifrån och framåt för klassen. Ett insider tips är att spara stålar, för 2022 blir det Barbados och DF95!!!! Jag åker, vem följer med?
 
 
 
John förklarar för Paolo att han behöver lugna ner sig lite, annars vinner inte John!
 
Söndag och NO 0-2 meter. Beslut från Europas bästa organisation inom RC? blev att lägga bana på andra sidan pölen. Alla promenerar över, 200m-isch och bojar kommer i, denna banan går utmed promenixen hela vägen, bra översyn och B-fleet startar, det verkar vara insidan som gäller, puff och lyft kommer på höger sidan. Noterat och jag startar precis runt lovartsbojen, mot, slår, rakt in på land, slår för land, före nästan alla, mot, slår in mot land igen, slår för land och leder med 5-6 meter vid kryssbojen, snyggt rekat herr Samson! Länsar mitten, gippar på vriden, John närmar sig, fan vad bråttom han har, jag lägger lös bevakning på andra kryssen, slår när han slår, behåller ledningen till kryssmärket, men han är lite för nära för att man ska kunna känna sig bekväm, det är ju trots allt DF-rock star man har i hasorna. Jag gippar runt spridarmärket, han gippar inte, fan, ska jag täcka honom? Nä jag har tryck och vinkel, låt honom runda svanen där borta. Rätt beslut, skönt. Rundar med utökad ledning länsbojen, inåt land. Går på skiften och drygar ut ledningen, spikar rejset. Detta race är det jag är mest nöjd över under hela helgen. Nu ligger jag 2a efter Paolo som går onormalt fort genom vattnet.
 
Nu börjar strulet, det vrider lite mer åt SO och då kommer vinden över strandvallen och ner på pölen. Jag hamnar lite dumt till, startar i lä, får lyft, alla får lyft och det håller i sig, ju närmare land man är ju mer lyfter det. Är låst i positionen och kan inte slå…..rundar bottom five, och strular på länsen. Ingen fart inget VMG, går inåt land igen och försöker klara mig undan nedflyttning. Det går åt h-vete. Ner i B så det visslar om det, studsar inte tillbaka utan är kvar. Jaha, det var den tävlingen. 25 nya poäng att casha in. Blir sur, går o sätter mig i gräset helt själv och undrar lite vad min familj skulle göra för roligt idag, hade varit bättre att vara med där.
 
Det skulle visa sig att jag var i B för att stanna resten av regattan.
När det är svårt så är det oerhört svårt. Puffar som kommer o går på någon sekund, vrid som luras och som består, vilket ska man slå i. Men likt förbannat är John där o kniper singelplacering efter singelplacering, även om han tjuvade nån gång, så kommer han tillbaka och landar en snygg 5te plats. Jag börjar tro han är omöjlig i en regatta. Nåt race här o där är vi ganska många som kan slå honom, men när man summerar så, jaha, då vann John igen.
 
Dock ska tilläggas denna mustiga redovisning att John kände sig pressad efter lördagen, han var 4a och 8 poäng upp. Det blir inte lätt tyckte han då, några vindpustar o skift senare blev det som det brukar.
 
Jag grattade honom till början på en dubbel, vad menar du, frågade han, ja de är ju DF65 om 2 veckor, då vinner du väl igen? Nja, knappt troligt, han har inte rört 65an på länge….. Tim, det är här du ska komma in i matchen!
Det frågas om vi från Sverige inte kan komma upp i 1 anmälan till och bli 10, vilket vore ett rekord på ett UK Nationals med utländska deltagare.
 
Slänger in ett gäng bilder nedan. Det ryktas om Fleetwood nästa år som arena för DF95 UK Nationals, jag åker, hänger nån med?

Tim vilar sig till silvermedalj

 

Mike the only one Weston

Tim vilar sig till silvermedalj

 

 

 

 

 

Vid tangenterna

SWE60 Jonas Samson

DF95 regatta, Gustavsberg

VILKEN DAG!

Välkommen våren 2019!

Sol i massor och vind, stundtals i massor (Dyk A rigg) glada människor i massor och seglade race i massor. Det är svårt för svensken att klaga i denna situation.
Tack alla som kom och förgyllde dagen med många race DF95.

Samlingen och skepparmöte ute på bryggnocken, lite hard core och väl fungerande.
Startsekvens på 1 min och som ”hon” fick gå, hela 21 seglingar i fleet på några timmar.

Vindriktningen var värsta tänkbara, men det gjorde inte så mycket, hela gänget var på strålande humör och skratten ekade över viken, när inte byarna på 8m/s svepte över banen.
Det här med byarna kanske vi ska fördjupa oss något i. När det vrider emot på båda bogarna och det är total punka vid båten några meter från den andra, som har mot och 6 m/s, så är det inte lätt, det är snarare svårt.

Beslut om lunch togs och några hade med sig och några fick åka o handla i det närliggande snabbköpet, diskussionerna var många, hur hårt kickar du? Var ska storbommen vara i förhållande till mittlinjen, hur mycket riggspänning seglar du med? Det märks att vi är många som är nya i klassen och i båten, men kurvan uppåt är både spännande och brant. Någon hördes säga: vilken utveckling jag haft idag, det är nästan första gången jag seglar båten och jag ser redan fram emot nästa race. Den går ju för j-val skönt i vattnet alltså!

Klipper in resultatfotot här. Fler bilder och filmer finns på DF95 på Facebook. Nu blir det nåt o käka. Tim SWE17 1a, Jonas SWE50 2a, Thomas SWE30 3a.

Förbundet dansar ringdans och utbrister i ett fyrfaldigt hurra till prispallen.

DF65 Sverige Cup 10 mars 2019 Öckerö.

Vi som var med dagen innan på DF95-tävlingen förstod inte riktigt vad som hänt på några få timmar. Sol, nåja inget regn i alla fall, totalt bleke med byar på 0,5 m/s var det som mötte 30(!) DF65-seglare den 10 mars.

Några få plusgrader och snö i luften för oss som kom söderifrån, men väl ute på Öckerö såg det fint ut.

Man bestämde sig för att banområdet skulle ligga ute på piren, så fritt som möjligt.

Väl ute på stenpiren så sjösattes båtarna och trim ställdes in, det var sidoström på någon knop och båtarna uppförde sig egendomligt. Lagom till första start tvärdog vinden och båtar fick hämtas av följebåt eftersom strömmen skickade iväg den lätta DF65an.

Skepparmötet och utdelning av de färgglada västarna.

Dags för gruppfoto i solskenet i väntan på vind.

Det blev 2 driftrace innan tidigarelagd lunch i det mest perfekt placerade Caféet. Lasagnen var fantastiskt god.

Vinden tilltog och banläggarbåten vred banan i takt med vinden – strålande jobb!

Nu blev det fart på startapparaten och racetempot var på max. Vi ville verkligen få igenom 12 seglingar idag. Prognosen sa uppåt 5 m/s under eftermiddagen och riktningen hade nu ställt in sig.

Det var lite trubbel i starterna och även lite för många krockar för att det skulle kännas ok, men det var ju säsongsstart med många ringrostiga. Överseende denna gång 🙂

Det visade sig att ”spikmaskinen” Petter Kostmann SWE3 skulle visa att ”vila sig i form” nu fått ett ansikte. Stort grattis till en fantastiskt regatta Petter! Vad ska hända om/när du börjar träna oxå? Tvåa blev hemmahoppet Mikael Pettersson SWE2222 på samma poäng som trean Magnus Timerdal SWE8.

Svenska DF racing-förbundet lirar 4-ackordigt på elguran till prispallen!

Det blev lite filmande och den hittas här: https://youtu.be/vSqPXzMqAho

Vid tangenterna

Jonas Samson SWE60

DF95 Öckerö 9 mars 2019

Prognosen stressade de flesta med 10-15 m/s i medelvind med byar uppåt 22 m/s.

Några hade A några hade B några hade C och ett fåtal D.

Några A syntes inte på hela dagen, några B och framförallt C var riggen på vattnet, mot slutet dök några D upp.

Det är spännande när D-riggen dyker på länsen och upprundningen vid länsbojen sker med sådan kraft att båten skenar och nästan lyfter hela skrovet ur vattnet.

IMG_0300.jpeg

Förmiddagen fick försenad start för den benhårde tävlingsledaren ville invänta det utlovade vridet mot väst. Vi startade vid halv 11 och hann med 4 race innan en tidigarelagd lunch i det fantastiskt väl placerade cafét. 

Dessa 4 seglingar visade att de som inte hade C rigg fick överleva race 1 och kanske race 2, men sen dojade det till 4-5 m/s och C riggarna var något för små 🙂

IMG_0299.jpeg

Lunchen käkades och trevlig dialog utbröt i det muntra gänget, någon undrade var ”Logen” fanns här på Öckerö (som i visan om Cicilia Lind….”På Öckerö loge hörs dragspel och bas, fullmånen lyser som var den av glas”) Ingen visste om det finns en loge, tjyv o rackarspel!

IMG_0301.jpeg

Nåväl i med skutorna efter lunchen och några valde att prova B rigg, för det hade inte byggt upp någon kuling….det var maskulint! Tjong i medaljongen sa det när Västan svepte över södra Bohuslän med full kraft.

Det blev många som försökte köra en Bolt från bryggan till klubbhuset för snabbt riggbyte.

Några missade kommande start, men race officer höll ett stabilt tempo och tryckte 2-minuters count down i bra tempo.

Gammal är äldst visade sig vara ett bra uttryck och på första plats hamnade Thomas Enwall SWE30 på fina 19 poäng över de 12 seglingarna med 3 borträkningar. Tvåa blev Michael Collberg SWE21 på 22 poäng och trea undertecknad SWE60 på 33 poäng. Svenska DF Racingförbundet slår på pukor i takt till Hurra Hurra Hurra Hurra.

Från vänster, 3a Jonas Samson, 1a Thomas Enwall, 2a Michael Collberg

IMG_0302.jpeg

Vid tangenterna 
Jonas Samson SWE60