Några dagar före jul 2023 är det dags att summera året som gått och se fram emot 2024. Vi vet vad som har varit men vi vet ganska lite om det år som kommer. Vi kommer med största sannolikhet att mötas av svårigheter som drabbar oss personligen och i vissa avseenden oss alla. Samtidigt erbjuder sporten en möjlighet att koppla av från nyhetsfloden med krig och kriminalitet.

Det första budskapet från oss i styrelsen till jul: ett varmt tack till alla er som främjar sporten genom att se möjligheter mer än svårigheter!

Segling kräver en positiv attityd, vare sig det gäller Gotland Runt (där många bröt) eller en segling i december i Florida med hård vind, skiftande vindriktningar och total avsaknad av sol. Och många har väl ibland undrat hur man kan hitta en bra arena när väderleksutsikterna inte visar sig pålitliga. Den enkla sanningen är att det är svårt att hitta platser att segla på som försäkrar oss mot alla svårigheter: sjögräs, vågsvall från annan båttrafik, ofördelaktiga vindriktningar. Samtidigt önskar vi nära till toaletten och andra bekvämligheter. Vi blir allt mer beroende av starka lokala klubbar. På platser där de ännu saknas kan vi inte effektivt utnyttja fina möjligheter att segla.

Allt detta innebär också en ökad påfrestning på sporten ekonomiskt. Det kostar att byta arena under pågående tävling och att arrangera tävlingar på lång distans. Någon nationell eller regional kraft kan hjälpa till att göra en segling i Marstrand till en framgång som skedde i höstas. Men det krävs en lokal klubb med ett antal entusiaster som vet vad som gäller. Möjligheterna till ekonomiskt stöd genom sponsring och andra bidrag är begränsade när det inte är fråga om stora ekonomiska företagsintressen.

****

Många av oss ser nu fram emot Globals för DF65 i maj 2024 både som seglare och organisatörer. Det blir en spännande uppgift med omkring 80 seglare och intensiva tävlingar under en hel veckas tid. Där har vi verkligen anledning att hoppas på vädergudarna: Nynäshamn i maj kan vara fantastiskt med sommartemperaturer i underbar svensk skärgård. Intresset är stort inte minst från Australien där många seglare vill fly södra halvklotets vinter – men också från England där vi väntar på många ytterligare anmälningar. Från USA blir det färre deltagare eftersom man där satsar mer på DF95 för seglingar på nationell nivå. Vi kommer av allt att döma få många svenska platser – hur många vet vi i januari.

Om vi kan få ut bild, ljud och text från tävlingarna på ett trevligt sätt där även icke-experter kan uppleva spänningen på bryggan kan det innebära ett lyft för sporten inte minst när det gäller återväxten. Vi arbetar på det och den video som man kan se från Marstrand ger en indikation på hur fint det går att dokumentera tävlingar – vi har tidigare prov på det på hemsidan till exempel från SM Ljungskile 2021. Frivilliga krafter kommer att krävas och flera har redan anmält intresse att hjälpa till med alltifrån drönarfotografering till systemkamera från klubbhuset läktare, kommentering av inspelningar från seglingarna, mm. Hör av er till mig (larserik.lundin@gmail.com) om ni tror att ni har möjlighet att bidra med tid och kunskaper.

****

Men nu till det viktigaste inför nästa år – alla väntar väl på kappseglingsprogrammet och det ligger nu ute på hemsidan här.

Kappseglingsgruppen har som alltid gjort ett stort arbete för att få till stånd seglingar som inte överlappar för mycket nationellt, regionalt och – särskilt när det gäller Stockholm – lokalt. En annan ambition har varit att samordna med Enmetersförbundet för att möjliggöra seglingar med DF 95 och IOM på samma plats. En av våra medlemmar har bett att seglingar inte ska flyttas alltför ofta vilket kan försvåra för de som bor långt från Sydsveriges mitt. Även det tar kappseglingsgruppen till sig och försöker göra det bästa möjliga.

För egen del öppnar programmet möjligheter att delta i seglingsdagar omfattande bortåt en månad vartill kommer ett antal lokala klubbseglingar i Mariestad och Stockholmsområdet. Man kan tycka att det borde leda till ett hopp uppåt på rankinglistorna för DF65, DF95 (och IOM) från mycket låga nivåer. Men för det första kommer det inte att ske eftersom de flesta andra också blir bättre och för det andra: det är inte poängen utan kamratskapet med en allt större grupp av intressanta människor och glädjen att vara utomhus inte minst under tider på året då många nöjer sig med en promenad runt tomten.

Så ett andra tack till alla organisatörer som gör detta möjligt!

****

När det gäller ekonomi så har förbundet under ett antal år bedrivit en försiktig politik som har gjort det möjligt att bygga upp tillgångar som idag överstiger 100 000 kr. Det är en långt bättre situation än den som flera andra jämförbara förbund har och den förbättras ytterligare genom att medlemsavgiften justerades upp under årsmötet 2023 till 200 kr per år. Det är fortsatt en liten summa i förhållande till alla andra klubb- och anmälningsavgifter som de flesta betalar. Och antalet betalande medlemmar växer och är omkring 250 för närvarande.

****

Men återväxten behöver förbättras ytterligare och processen att få in barn och ungdomar har knappt ännu tagit fart. Ett exempel som jag är med om att diskutera lokalt är att ansöka om medel från en fond för att inköpa båtar och sedan organisera en studiecirkel för att tillsammans montera riggar. Om några ”prova på”- båtar finns lokalt finns det också möjlighet att använda dem för att till exempel göra jolleseglingskurser mera intressanta. Hur många jolleseglare kan under den första kursen för optimistjolle få en uppfattning om hur kul det är att kappsegla? För att underlätta sådant arbete kan det kanske vara värdefullt att utveckla ytterligare tillgången till videomaterial och olika typer av instruktionsdokument som är anpassade till de som börjar från början.

****

Till sist en egen fundering kring priser som delas ut i olika tävlingar. Hur det sker är viktigt och det finns kanske skäl att som skedde i Ålsten nyligen (där deltagande av en 86-årig medlem premierades) uppmärksamma inte bara framgång utan också ambition.  Åldersstrukturen håller på att förändras allt eftersom åren går och många av de mest framgångsrika seglarna når pensionsåldern. I USA har man delat upp klasserna ytterligare utöver distinktionen vanliga seglare och Grand Masters (65+). Så länge som vi inte har fler ungdomar och kvinnor som seglar är det svårt att skapa särskilda priskategorier för dem. När nästan alla våra bästa seglare gått i pension är det kanske värt att ta en funderare kring priserna…

God Jul och Gott Nytt År!

Lars-Erik Lundin