För tredje året arrangerades Svenskt Mästerskap i Radioseglarklassen DF95 i Vadstena 2-3 september. Klassen växer starkt och årets SM fick rekorddeltagande med hela 39 startande. Det senaste stora tillskottet av seglare står Marstrands Segelsällskap för. Hela 35 båtar har landat i seglingens finrum. Och hela Sverige har fått en ny arena för Radiosegling med internationell kapacitet.
Vadstena har sedan länge varit en av Sveriges bästa arena för radiosegling. Årets SM bjöd på perfekt väder för segling med den största A-riggen. Lördagen innebar kvalificerings seglingar inför söndagens Guld och Silver finaler. 9 omgångar med två grupper genomfördes. Dagen avslutades med uppdelning inför söndagens final. Hälften av seglarna avancerade till Guldfinal och den nedre hälften till en Silver final. Michael Collberg, MSK, som nyligen placerat sig som 5:a i Klassens stora internationella Mästerskap, Global Championship, i Fleetwood England, kvalade in på en andra plats. Väl placerad för att försvara förra årets SM tecken. I ledning låg Magnus Timerdal, SRSS med 2 poängs marginal till Michael.
Söndagens guldfinal bjöd på spännande seglingar hela vägen och allt avgjordes i sista seglingen. Michael Collberg lyckades inte försvara sin titel. Slaget stod mellan Magnus Timerdal och Fredrik Edgren, SRSS. Fredrik avancerade starkt med 3 avslutande förstaplaceringar. Magnus var tvungen att prestera ett bra resultat i sista seglingen då försprånget bara var 9 poäng och i radiosegling är det lätt att tappa många placeringar på små misstag. Nu höll Magnus ihop och seglade in på en andra plats, någon båtlängd efter Fredrik som vann sista seglingen. SM bronset bärgades av Rolf Anderson, BoSS.
När det här skrivs är det sommar och jag befinner mig ungefär i mitten av vårt verksamhetsområde, i Sjötorp vid Vänern nära vännerna i Mariestad, MSK, men tyvärr alltför långt borta från DF- och IOM-seglare i Stockholmsområdet (SRSS). Men man kan träna på egen hand eller med en kompis på länsrundningar, på att ta straffar, på att täcka inför slutrakan etc. Och alla båtar behöver underhåll!
För egen del ser jag fram emot Gryt som i år äger rum 18-20 augusti (redan 27 anmälda). Då äger 2023 års tredje nationella ranking rum för DF65.
Nya trimningstips och exempel på utbildningar
På Facebook domineras diskussionen just nu av en lång serie inlägg av segraren i Fleetwood 2025 Globals för DF95 Craig Richards.
Han har erbjudit sig att dela med sig om hur han trimmar sin båt och gör det med en exceptionell detaljeringsnivå. Det intressanta från mitt perspektiv i det hela är att han nästan inte mäter alls med måttband utan liksom ett antal svenska elitseglare försöker hitta vägar att se när båten är rätt inställd och hitta sätt att mäta exakt med ögat. Värt att titta på och läsa tycker jag. Särskilt intressant är det kanske för oss relativa nybörjare att få förklarat vad det betyder att “fart ger höjd”. Länken ovan leder till en särskild webbsida.
Flera av oss har under våren suttit på skolbänken i Kroatien, bland annat jag själv tillsammans med två av våra mer erfarna medlemmar. Där har den trefaldige världsmästaren och konstruktören av IOM Kantun 2 Zvonko Jelacic och hans svåger Josip M. ordnat sin Master Class under en veckas tid för tredje året i rad. 12 erfarna IOM- och DF-seglare (plus mig själv) dök upp från hela världen, t ex Australien, Sydamerika, USA, UK och Polen.
Under den kursen påmindes vi om det uppenbara att eliten i de flesta sporter kommer till sin nivå efter lång tids träning, i Zvonkos fall i stort sett heltid under mer än 20 år (om det innebär 10 000 timmar – som ibland är tumregeln för elitidrottare – är kanske inte så viktigt att mäta).
I en längre föreläsning – som jag tror kommer att publiceras – gjordes en intressant jämförelse med schack. I olika studier har man visat att en schackspelare som Magnus Carlsen bygger sin storhet på idogt arbete att samla erfarenheter från en enorm mängd typsituationer. Vår tävlingsarena liknar ett schackbräde om man vänder det så att länsmärket pekar neråt. Och det finns också i radioseglingen en oändlig mängd tänkbara situationer som till viss del kan förutses. Det gäller då också att ha så mycket intränade reflexer att man kan tänka framåt.
Så man bör inte sticka under stol med att radiosegling kräver en hel del investering i tid. Det gäller även i högsta grad hur den första båten sätts samman. När jag läser på nätet om hur nya seglare vill ha hjälp att plocka ihop pinnarna i paketet blir jag lätt orolig, även om det runt om i landet finns vissa möjligheter att köpa tjänster för att förhindra läckage med mera. När du har fått en hjälp som innebär att du inte själv vet hur båten sätts samman riskerar du dock snabbt frustrationer om du inte har tillräckligt lugn i kroppen för att hantera ett problem under pågående segling. Då är det risk att du lägger av och jag misstänker att det är det som har hänt på en hel del seglingsplatser. Så det krävs en rätt avvägd information till nya seglare:
Ja det krävs en hel del tid för att komma igång, ja det kommer att ta en hel del tid innan du blir tillräckligt bra för att komma högt upp i rankinglistorna.
När man ibland ser nya seglare åstadkomma förvånande bra resultat visar det sig ofta att de seglat andra båtklasser under lång tid. Läs till exempel på vår sida med DF65/95 profiler hur lång erfarenhet Fredrik Edgren har ( snart 10 år plus tidigare erfarenhet av Trimaran, Dragonfly 25, Optimist, Flipper, Laser. Kölbåtar som Maxi 77, Athena 34, Soling, Express mm.)
Vägen är resans mål
Radiosegling som amris säger: ”is good for you”. Slutsatsen måste för att citera Karin Boye vara:
Det är vägen som är resans mål.
Så vi bör välkomna nya seglare och nya seglingsplatser och jag tror att vi gör det på många olika platser i landet (Västervik, Lerum, Marstrand, Norrtälje mfl). Men vi behöver entusiaster och fler personer som är beredda att vara seglingsledare, en viktig bristvara i förbundet där vi diskuterar olika utbildningsmöjligheter.
Vi behöver också bredda rekryteringen och göra det möjligt för medlemmar med rörelsehinder, fortsatt yrkesaktiva medlemmar, kvinnor och ungdomar att delta. Men vi måste inse att det finns begränsningar i våra möjligheter och vara tydliga om det. För att ta hand om nya medlemmar krävs funktionärer och mentorer. För att möjliggöra för yrkesaktiva att delta krävs rimliga köravstånd och att träningen äger rum sent på kvällen eller under helg. Ungdomar måste ha möjlighet att ta sig till träningsplatsen.
När det gäller rörelsehindrade medlemmar så har vi en pågående diskussion om hur mycket man kan ta hänsyn till rörelsehinder när man lägger upp en segling. Det är en viktig fråga eftersom vi alla ju blir äldre och kan komma att befinna oss i den situationen. Regel E3.9 måste tolkas:
”The race committee may make or permit reasonable arrangements to assist disabled competitors to compete on as equal terms as possible. A boat or the competitor controlling her that receives any such assistance, including help from a support person, does not break rule 41.”
Vad det i praktiken betyder kan diskuteras. Vi måste alla acceptera seglingsledningens instruktioner för hur styrområden och annat har fastställts för den aktuella tävlingen. Det bör vi inte ha diskussioner om på banan under pågående tävling. Om en seglare inte kan röra sig längs styrområdet betyder det att han eller hon får bedöma om deltagande är möjligt med hänsyn till banans längd. Många seglare behöver se – så nära som möjligt – vad som händer på banan, särskilt vid märkena, med ökad ålder kommer också sämre syn. Så det finns ett legitimt behov att kunna röra sig för att se situationerna på mindre distans. Vad innebär detta för den funktionshindrade? Det verkar vara internationell praxis att den som är stationär bör få möjlighet att sitta framför alla andra för att kunna se så mycket som möjligt. Den tolkningen gör man på internationell nivå liksom att man uppmuntrar medseglare att hjälpa till med att ta upp och lägga i båtar när de behöver trimmas. Men om den funktionshindrade seglaren t ex har svårt att se i trängseln vid kryssmärket bör (liksom vi andra) han eller hon inte gå in för babord utan hålla ett rimligt avstånd till andra seglare. Inte optimalt men kanske vad som är möjligt att göra. Det är svårt att tänka sig att det skulle varit möjligt eller rimligt att begränsa längden på banan i Fleetwood, till exempel.
Hemsidan är under fortsatt utveckling. Vi har lagt in en ny länksida som ska komplettera menyerna och göra det lättare inte minst för nykomlingar att hitta rätt. Länklistan breddar också perspektivet utöver DF65 och DF95 till att tipsa om andra källor till kunskap, inklusive mera allmänna trimnings tips. Den innehåller också en hel del video inspelningar som gjorts från olika tävlingar med mera. Länkar till ett antal Facebookgrupper finns också med.
Till sist den största utmaningen: Globals 2024
Vi har varit aktiva under våren på många nivåer inom förbundet. Flera av våra styrelsemedlemmar arbetar med Globals 2024 som ju planeras äga rum i Nynäshamn. Vi har i mellantiden haft tillfälle att dra erfarenheter både från SM i Nynäshamn och från Globals i Fleetwood. Jag har också haft tillfälle att lyssna in vilka erfarenheter som har gjorts av arrangören av världsmästerskapen i IOM i Kroatien i oktober 2022 där ett antal av våra medlemmar deltog.
Det är uppenbart så att arrangemanget av Globals är en krävande uppgift på många olika sätt. Ibland har vi sett att arrangörer anser sig tvungna att acceptera vissa risker med vindriktningar med mera för att överhuvudtaget få tävlingar till stånd. Det är också en helt annan utmaning att genomföra en tävling med 80 seglare och potentiellt stor publik än det som vi tidigare varit vana vid i Sverige med under 50 seglare.
När det gäller Globals är projektledaren för detta från förbundets sida Mats Hagman som bistås av flera styrelseledamöter vid behov. Under senvåren och början av sommaren har förberedelserna tagit fart. Flera medlemmar och den tilltänkta tävlingsledaren Micke Lindell var närvarande på DF95 Globals i Fleetwood och har rapporterat tillbaka från vad som gick bra och mindre bra där. Vi har också gjort flera studiebesök i Nynäshamn och fortsatt sonderingar om andra tänkbara seglingsplatser i Sverige för att ha en plan B om något skulle gå snett med Nynäshamn.
Nu närmar vi oss dock efter Fleetwood den tidpunkt då en inbjudan måste gå ut från det internationella förbundet och det som kvarstår nu är att definiera plan A och plan B för Nynäshamn. Och värdklubben Nynäshamns Segelsällskap rekommenderar att plan A är att segla vid nya utlagda bryggor i närheten av segelsällskapets klubbhus i Fagerviken i Nynäshamn.[1]
Från vår sida har vi då meddelat att segla vid den stora piren i hamnen måste hållas som en förberedd plan B om vindförhållandena skulle vara mycket ogynnsamma. Det är en komplicerad operation med mycket logistik och stora kostnader för de deltagande. Samtidigt har Nynäshamn stolta traditioner och förbundet har redan haft flera nationella arrangemang förlagda till Nynäshamn. Vi återkommer så snart vi vet mer efter kontakt med det internationella förbundet.
Tack för förtroendet. Förbundet valde vid årsmötet i Västervik mig till ordförande för att efterträda Bosse Gullberg som avgick efter väl förrättat värv.
Valet kan ju tyckas märkligt. Till skillnad från Bosse (som firar 50 år som medlem i Ljungskile Segelsällskap) hade jag egentligen inte kappseglat – under 50-årsperioden sedan min stjärnbåt försvann på Kössö i stormen 1969 – fram till 2019. Jag har tillbringat ungefär 25 år av min yrkesaktiva tid utomlands. Det närmaste jag kommit till segling under den perioden har varit lite vindsurfing i Angola och på Baggensfjärden.
Det dröjde alltså 50 år innan jag upptäckte ett antal små båtar i vattnet utanför Kattholmen i Gustavsberg och frågade en av seglarna, Magnus Timerdal, vad gubbarna höll på med (SM DF65): ”Vad är det för slags båtar?” Vännen Magnus (som visade sig ha bott nära oss på Värmdö) svarade tålmodigt: ”Det är en och samma båttyp..”
Och på den vägen är det.
Jag byggde DF65, DF95, började e-segla med appen Virtual Regatta Inshore (har nu liksom ett antal andra DF-seglare deltagit i flera SM) och skaffade så småningom en IOM (Britpop) som även den höll på att krossas mot klipporna i Vadstena under SM förra året. Den byttes ut mot en ny Kantun 2. Jag inbjöds generöst att delta i seglandet både i Stockholmsområdet och i Mariestad. Jag tyckte att jag efterhand blev bättre från en mycket låg nivå – men det blev alla andra också från sina nivåer. Så mitt motto blev och förblir: tävla med dig själv.
I arbetsbeskrivningen för förbundets ordförande står: föreningens utveckling. Beslut om detta tas ju egentligen av årsmötet och löpande av styrelsen så jag ska väl inte skriva så mycket om det ännu. Men jag tillåter mig ändå några tidiga reflektioner.
Hade jag som mina två bröder varit läkare hade jag systematiskt ordinerat radiosegling inte bara för pensionärer utan för alla som behöver tänka på något annat i svåra tider och känna sig mindre ensamma i vad som ibland kan uppfattas som en ganska grym värld. Radioseglingen tror jag försenar demens och förbättrar koncentrationsförmåga och balans och förmågan att stå och gå under många timmar. (Bra för mig som fyllt 75).
Radioseglingen kräver delvis andra egenskaper än dem som samhället premierar för att göra karriär och tjäna mycket pengar. Många av dem jag möter är skickliga hantverkare/tekniker med en stark strävan efter noggrannhet och perfektion. Jag förstod snabbt att de som till synes aldrig har några problem med sina båtar lägger ner mycket tid hemma på att utesluta möjliga fel. Det är också något som är värt att förmedla till ungdomar som kan vara intresserade av radiosegling. Det är ju ändå fantastiskt att flera tusen personer betalade en slant för att prova på radiosegling på båtmässorna i Göteborg och Stockholm i år.
Tim S. oc h Mats H försöker hantera kön av ivriga ungdomar och äldre
Vad yngre och äldre behöver är att komma över tröskeln och göra den investering, främst i tid, som krävs för att få ordning på den första båten. Det räcker då inte att få båten monterad av någon annan. Då blir man lätt ställd när fel uppstår under seglingen och man kanske inte snabbt kan få hjälp att lösa problemen. Jag har hört att en hel del potentiella radioseglare givit upp just där – när de känt sig både lite övergivna och helt enkelt alltför långt ifrån pallen under de första seglingarna.
Men jag tänker tvärtom: vore det inte lite konstigt om de som har ägnat decennier av sitt liv att lära sig kappsegla inte skulle få utdelning för det? Vad har jag för rätt att förvänta mig att komma före dem efter några korta års segling? Själv blir jag glad de gånger då jag har haft särskild tur med vinden under enskilda seglingar. Jag har lärt mig att jag kanske har sån tur ett par tre gånger under en tävling med 15 heat. Mitt mål är att öka det antalet lite grann men jag inser att det kommer att ske långsamt. Samtidigt blir jag äldre men hoppas kunna segla länge än. Jag har träffat flera seglare som närmar sig 90 års ålder.
Här har förbundets hemsida redan kommit en bra bit på väg men mer finns att göra. Och det är kanske något jag kan bidra med efter att ha botaniserat rätt mycket bland videos och texter internationellt under de senaste åren.
När Magnus Timerdal i samband med rankingseglingarna i Sjötorp 2019 på hösten erbjöd sig att ge mig några trimningstips för DF65 och Df95 spelade jag in detta och Magnus lade ut länken på hemsidan.
Sedan dess har mer än 4000 visningar gjorts av detta enkla material som med bearbetning tog ett par timmar att producera. Det visar att det finns en efterfrågan och att det är värt besväret att göra det som Magnus försökte åstadkomma i Västervik nyligen nämligen att kommentera inspelad bild. Det görs rutinmässigt i IOM-sammanhang på global nivå, i USA ibland och kanske framför allt i Australien av den generöse DF65-seglaren Mike Jefferies. Vad som är viktigt här att notera är att kommentarerna inte behöver göras när videon spelas in utan kan läggas till i efterhand i samtal till exempel över Zoom eller Teams mellan några deltagare eller experter när videon spelas upp genom delad bild.
Det här tänkte jag ta upp i styrelsen som en möjligt bidrag från min sida att förbättra återväxten i förbundet och hjälpa medlemmarna att få en överblick över olika typer av starter, trimningstips etc. Som det ser ut nu ligger det tips av alla de slag på nätet från hur man trimmar till hur man rostskyddar sin båt (se nedan länklistan). Det finns också en internationell Facebook-sida som jag administrerar sedan 2019 med mer än 2500 medlemmar där sådant material successivt lagts ut.
Flera medlemmar har bidragit aktivt till att producera videos som kan användas i undervisningssyfte. Senast kom seglingarna i Västervik att sammanfattas i en video som visade hur de olika starterna hade sett ut. Föredömligt tycker jag.
Parallellt tänkte jag också försöka hjälpa Mats Hagman och andra att skapa intresse för Globals i Nynäshamn 2024 genom att lägga ut en del material på engelska. Fleetwood Globals för DF95 kommer ju snart att vara i rampljuset och dit åker ju Mats och andra för att hämta idéer och sprida information om vad vi planerar i Sverige.
Som jag sa på årsmötet är jag full av beundran för alla de entreprenörer som driver verksamheten framåt på en mängd olika platser från Falun till Lerum till Västervik. Det är inte längre fråga om några stycken engagerade utan ett antal som lägger mycket tid både på att hjälpa andra seglare, arrangera events och arbeta som domare. Här gäller det är väl snarast för styrelsen att sprida kunskap och kännedom om vad som görs på andra håll för att ge inspiration och möjlighet till samarbete till exempel när det gäller utbildning.
Lite inspirerad blir man när man besöker en segelklubb i Split i Kroatien som både har storbåtsegling, jollesegling, IOM och en stor ungdomsverksamhet med DF 65.
KSSS och svenska seglarförbundet stöder nu aktivt e-segling som en metod att locka fler tjejer och ungdomar till jollesegling (vid e-SM-finalen på båtmässan kvalade för första gången en tjej/dam i år). I Sjötorp har vi gjort ett liknande enkelt försök att köra lite DF-segling med unga jolleseglare. Ett mycket tidseffektivt sätt att lära sig reglerna. Det vore intressant att höra om det finns fler som prövat samma sak.
Det här är en första hälsning från mig som ny ordförande. Ge mig gärna lite feedback på min email larserik.lundin@gmail.com eller på Facebook.
Vilken fin helg det blev, den sista i oktober. Platsen är ju härlig att komma till och vistas i och så praktisk och bra för en regatta. Allt samlat. Bra boende. Bra mat och en nästan löv- och gräsfri arena där vi seglade i hamnen nedanför slussarna vid Göta kanals in/utlopp.
Bara att lasta den lilla fyrhjuliga kärran och ta sig runt.
Mariestads segelklubb och Sjötorps Segelsällskap hade slagit sina påsar ihop och fick till ett riktigt bra arrangemang. (Ja, jag vet att jag staplar superlativer men går det annat att göra?)
Lördagen var ägnad åt 95:an och det blåste frisk sydväst med de flesta båtar klädda i b.
Minns inte hur många race som genomfördes men minns i alla fall att det slutade med att jag fick en silvermedalj i grand master-klassen.
På kvällen blev det samvaro med mat hemma hos Lars-Erik Lundin i hans och hustruns härliga kanalvilla. Vi var tiotalet urblåsta seglare runt det generösa bordet.
Söndagens 65-segling hade kunnat bli en lättvindsdag. Den utvecklades tyvärr till en ingenvindsdag med bara fyra race genomförda.
Det fjärde racet bör vi diskutera. Ty oavsett vad som står i reglarna måste det vara fel att räkna placeringar utifrån var båtarna parkerat på vattnet, när racets maxtid löpt ut. Det bör vara DNF för dem som inte lyckats ta sig i mål.
Sedan var det Ekenäs i Ronneby och regionkval.
Efter en veckas väldigt växlande prognoser bestämde sig Bieggolmai (eller möjligen Zeus) den sjätte november för att blåst och småregn var lämpliga omständigheter för segling med den lilla båten.
Platsen visade sig mycket lämpad för vår sport med goda möjligheter att lägga bana, förmodligen oberoende av vindriktning.
Vinden den här dagen manade huvudsakligen till b-rigg och sydvästen var hyggligt stabil. Det senare betydde att arrangören Magnus Timerdal och hans vapendragare Jari Heiskanen bara behövde ro några gånger – jo, de rodde och det i en pytteliten dinge – för att lägga ut och justera banan.
Även till Ronneby kommer jag gärna tillbaka. Och skulle det då finnas en toalett som är öppen, så vore det ett ytterligare ett plus för detta Ekenäs i Ronneby.
