UK Nationals 23-24 september 2017

Att tävla i ett annat lands ”SM” var premiär för undertecknad. Sverige har varit representerat vid tidigare tillfällen och denna gången var vi 8 anmälda och till slut 4 som var på plats.

Mats Hansson, SWE222
Rolf Danehammar, SWE115
Stig Strömqvist, SWE133
Jonas Samson, SWE60

Vi reste till Gatwick på fredagen för att få lite träning i för oss obekant och ny miljö, eftersom man kör på fel sida vägen, så kanske det finns liknande paralleller inom regatta RC-segling? 🙂
Princess Park med en fantastisk inramning, en ”damm” som mäter 250x90m (ej uppmätt, men uppskattat) 2 ”steg” på promenaden runt dammen som användes under regattan på ett smart sätt, nedersta steget för de som tävlade samt funktionärer och övre steget för både motionerande engelsmän och de som inte kappseglade. Ordning och reda, kanon!
Jeremy Collier var mannen för helgen, högt och tydligt med glimten i ögat roddade han i allt som hade med eventet att göra, tummen upp för Jeremy!

Systemet som användes, HMS kommer någon smart person att förklara om frågor uppstår, det är lite för avancerat för en annan 🙂

Bed-and-breakfast ”far end” var perfekt, snubbelavstånd till dammen, en house keeper som slår alla jag träffat när det gäller service och förståelse för att vi radioseglare är något speciella individer.
Totalsegraren John Tushingham, GBR51 valde även detta boende, så det kändes på förhand som att vi gör mer och mer rätt.

Träning på fredagen bestod i fart och höjd med A+, enligt prognos så skulle det vara A+ hela helgen, skoj! Vi upplevde att vi gick både fort och högt, det var lite puffigt och vridigt så insjöseglare som inte var på plats hade uppskattat arenan.

Lördagen började med genomgång och diverse ”måste-veta” samt en gruppindelning på lagom lösa boliner – resultatet från detta kval kom att sätta prägel på resten av regattan. Vi svenskar lyckades hyggligt, undertecknad spikade sin, Mats kom 4a och det innebar att vi började i A-gruppen första seglingen. GÖTT.

C-gruppen inledde själva regattan, de 4 bästa i C flyttades upp till B, de 4 sämsta i B flyttades ner i C och de 4 bästa i B upp i A. De 4 sämsta i A ner i B och så vidare….klart rörigt för en enkel man från Halmstad. Det blir nog bra detta, solen skiner ju!

Ang vår tidigare upplevda fart och höjd från dagen innan, kändes inte riktigt igen i A-fältet. Satan vad högt o fort de gick! Dessutom gick flera av dessa väldigt rätt i puffar och vrid, det blir nog en jobbig helg detta.

Som kan läsas i nedan resultatfil, så lyckades några till och från att stanna kvar i A, vilket visade sig vara en förutsättning för en framskjuten placering.

Lördagen gick och vi kände oss relativt nöjda när kvällen äntligen kom, solen hade stekt hela dagen och vi var nog lite lagom uttorkade. Några öl senare tyckte vi att livet var prima igen, vi drog o käkade på Cosmo tillsammans med en stor del av deltagarna, väldigt trevligt! Vi från Far End gick gemensamt, vilket gav en fin möjlighet att bubbla idéer och framförallt få reda på hemligheten om DF65 från självaste hövdingen, John Tushingham som berättade mer än gärna om allt vi frågade om. Han tyckte vi hade fin kryssfart, jo tjena…….. det var dialog både om stort o smått, historik och framtid men kanske framförallt hans sätt att segla båten.

Klockan ringde på söndagen, briefing kl 9:15, tävlingsstart 15 min senare. Vi som var på plats har numera även koll på hur man förvandlar en citron till en persika 🙂 Söndagen visade upp sig med sämsta möjliga vindriktning, s-so. Dock var solen om möjligt ännu starkare och klarare, solkrämen ligger hemma. Om det upplevdes som puffigt och vridigt på lördagen så var det som en tråkig förrätt mot söndagen. Som tur var så ökade vinden och vred mot s-sv på eftermiddagen och det var betydligt bättre för oss oceanseglare. A+ rakt igenom. Rolf hade olyckskorparna sittande på båda axlarna och fick materialstrul vid lunch på söndagen, servo byttes men det blev inte bättre, till slut kastade Rolf in handduken och meddelade att han stryker sig från regattan, trist som f-n. Efter ett tag kom det en vänlig själ som lånade ut sin reservradio och mottagare….det blev fart i Monsterbåten igen, rigga på och skulle precis slänga skutan i sjön när funktionärsledaren kom med det trista beskedet att eftersom Rolf strukit sig från REGATTAN och inte i kommande race, så hade man justerat hela HMS-tavlan efter detta och man sätter inte in SWE115 i systemet igen.
Förutom ett gäng omstarter och ”over the end” till ”black flag” i A så skötte sig seglarna exemplariskt. Det var spännande att komma från rankingar med avdankat reglemente. I UK får man inte beröra några bojar, det är SB-BB som gäller över hela banan, även mellan länsande och kryssande båtar. Det som noterades var att det var betydligt renare segling rakt över – felande båtar tog sina straff OMEDELBART och utan protester, undertecknad provade att segla på 4 bojar i samma race och snurrade lika många gånger. Jepp det är så det fungerar här, bara att tugga i sig, från tredje plats efter första kryssen till 10a i mål, surt.

Jag seglade så bra jag kunde och tycker att detta var nog bland det roligaste jag varit med om. Diskussionen är redan igång till nästa UK Nationals mellan mig och Mats, jag är bergsäker att Rolf också hänger med, säkert Leif med, blir vi fler nästa år?

Det blev tyvärr lite lite filmat och få fotografier, dock noterades att det gick runt en som skötte om detta, både från land och från båt. Här länk till Sue Browns bilder.

VId tangenterna på flyget.
Jonas Samson, SWE60

Resultat:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload the CAPTCHA.