Saltsjöbaden den 29 september, torsdag, klockan är halv sex på kvällen.
Några personer druttar ner för slänten med sina små båtar i händerna och knallar ut på den långa bryggan. Utanför bryggan lägger två män i en liten båt ut små bojar. På bryggan klär man på sig sina små manicker runt halsen och kollar på varandras båtar. Det är 20 grader i luften. Med andra ord en ganska vanlig sensommarkväll.
Men så ljuder en gäll röst- ”THE FINAL MINUTE STARTS”
Och jädrar i min låda vilken aktivitet det bli på gubbsen och boysen (för det finns några boys där också). De som inte redan satt sina båtar i vattnet tränger sig fram på bryggnocken och lägger försiktigt i dem.
30 seconds – ”Va – babordsfördel? , uttrycker någon. Hupp, hinner jag till linjen? frågar sig en annan.
20 seconds– Så kan du inte gippa! Vi har krokat i varandra, fall av du! Hörs två aningen mer högljudda röster.
10 seconds– Fall inte av på mig! Jag försöker ju bara backa!… sedan blir det tyst.
Brrrrrr – Starten går. Total tystnad.
+ 5 minuter, – Du kan inte slå sådär nära mig. Jamen jag nådde inte upp till bojen! Ordutbytet följs av en kort diskussion om hur reglerna ska tolkas. Men de tystnar snabbt. Full koncentration på den egna båten igen.
Ja så var det i går. En ganska vanlig seglingskväll i Saltis helt enkelt.
Lasse Karlsson var hungrig och hade (som vanligt) lite otur med det ena och det andra ute på banan. Lasse Ericson ville ha en kort paus för att hämta varma jackan. Tim stack ut och korrigerade bojarna. Andreas som var med för första gången förra gången, hade inte fått sina nya segel utan körde med standard A-seglet med draken på. Helt ny i gänget var Bertil Dyrell. Bertil håller normalt till lite längre norrut på Baggensfjärden, vid vid Mjölkudden, där Boo Segelsällskap huserar och där han är ordförande. Nu kom han med fyrsiffrigt i seglet, 1020 och han har en till båt med nummer 1030 som sonen seglar Kul med nya ansikten tycker vi alla och kanske får vi se ett far och son drama framöver?
Under den korta fika och trimpausen kommer några åskådare ut på bryggan och undrar vad vi håller på och leker med. Är inte ni för stora för sånt där, skämtar en dam.
– Jo, kanske säger en av oss förläget med ett lite ansträngt smil. Men som innerst inne blir han lite sur och arg eftersom det här ju är på allvar och för att damen inte alls förstår tjusningen i att det är minst lika spännande och riktig segling som om man satt i en av de där båtar som ligger på svaj utanför bryggan. Men vi som seglar har hört det där förut och står ut med att inte bli helt tagna på allvar, sedda lite över axeln. Men det köper vi gärna för vi älskar det vi håller på med.
I övrigt var det som ganska vanligt. De flesta mekade/trimmade sina båtar mellan seglingarna. Och de två timmarna på bryggnacken i Saltis förflöt som vanligt alldeles för snabbt. Och som vanligt var det en fin och trevlig stämning hela tiden. En bra kväll – så som vi alla vill att en bra seglingskväll ska vara.
Vi hann med att segla 10 seglingar i de lätta, ljumma vindarna. Trevligt och kul som sjutton helt enkelt. Hur det gick då? Jo, ganska som vanligt – kolla själv!
