Ordförandebrev 6

Hej Seglarvänner!

Jag tänkte ta upp några frågor som kommit upp under sommarens snack om segling, från bryggan här hemma till nationella och nordiska tävlingar. 

Temat är hur vi kan få fler att hänga med på våra seglingar. Det blir allt tydligare att det är svårt att få med de yngre, de har ju så mycket annat som drar i dem. Föräldrar vill ju också att det ska vara fysisk träning, och det får man ju inte riktigt på samma sätt med radiostyrda båtar, även om man får en del steg.

Jag tror att det handlar om att vi måste bli bättre på att behålla våra äldre medlemmar. Vi ser ju redan att ibland är mer än hälften av de som seglar Grandmaster. Det är viktigt att de känner sig välkomna, även om syn, hörsel och rörelseförmåga minskar med åren. Jag märker ju själv av det när jag närmar mig 80.

En del av detta handlar om hur vi lägger banan och väljer styrområdet. Den internationella domaren som var med på Globals i Nynäshamn föreslog att man ska kunna se segelnumren över hela banan. Jag har själv märkt att även domare ibland inte kan se allt och behöver hjälp. Det gör det ju t ex svårare att avgöra rundningarna objektivt. Vem ser bäst, observatören eller seglaren själv som gör sitt bästa för att runda? Ska vi hellre fria än fälla? Eller ska vi uppmuntra observatören att hålla tyst tills seglingen är över och då rapportera diskvalificering? Det finns starka åsikter åt olika håll. Minst dramatiskt blir det om den som ser att en rundning inte skett säger till seglaren direkt.

Storleken på bojarna är också viktig. Är de för stora kastar de stora skuggor och är svåra att runda. Är de för små är det svårt att se om rundningen skett, särskilt om många andra båtar blockerar sikten. Om styrområdet är mycket begränsat är det svårt för domare och andra att få en bra vinkel. Detta bör seglingsledaren tänka på.

Att lägga en mycket kort startlinje har också fått kritik från flera framgångsrika seglare. En kort startlinje med många seglare ökar antalet incidenter och försämrar stämningen vid bryggan.

Sen har vi det här med kamratuppfostran. Det är naturligt att seglare som ser sitt race förstört genom en styrbord-babord-incident vill protestera. Men när det gäller oerfarna seglare med dåligt självförtroende måste vi vara försiktiga så att vi inte skrämmer bort dem. Det är jobbigt nog att ofta komma sist och se det omöjliga i att klättra på rankinglistan. Vill vi ha med äldre seglare som inte har möjlighet att segla så ofta och kanske inte har någon längre bakgrund i radiostyrd segling, måste vi hjälpa dem och behandla dem respektfullt.

När en seglare märker att hans båt går sämre är det väldigt värdefullt, som nu ofta sker i tävlingar, att medtävlande försöker hjälpa till att identifiera felet. Det skadar oftast inte  seglarens egen position i tävlingen, men det betyder så mycket för den som har problem. En guldstjärna till de som gör detta på rutin!

Segla lugnt!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload the CAPTCHA.