År 2024 är på väg mot sitt slut. Mitt i alla oroande utvecklingar runt om i världen kan vi konstatera att det har varit ett mycket bra år för radioseglingen i Sverige överlag.
Vi har genomfört ett globalt mästerskap för DF 65 i Nynäshamn som har fått mycket gott betyg internationellt tack vare stora ansträngningar både internationellt, nationellt och lokalt. Det finns anledning att på nytt uppmärksamma framstående insatser som seglingsledare (igen stort tack Micke L.!) och internationella och svenska domare och energiska förberedelser av NSS etc. Olle Krogh bistod med sin Nauticat, och Mats Hagman samordnade med det internationella förbundet. Flera deltagande seglare hjälpte till att lägga banan rätt.
Att den svenska dominansen i övre delen av resultatlistan var anmärkningsvärt stor var ingen självklarhet. Däremot kunde många av oss redan tidigt gissa oss till vem som skulle vinna – Tim Shuwalow. Och det var kul att se att en god vän i Norge, Odd, också hamnade på pallen. Att det tredje namnet på pallen var en av båttypens konstruktörer, John Tushingham, förvånade lika lite som när det gällde toppnamnen på pallen för IOM Globals i Australien.
Sammantaget visade arrangemanget att Nynäshamn är en av de bästa arenorna inte bara i Sverige utan sannolikt globalt. Det är väl bara att hoppas att detta kommer att resultera i förnyad aptit att arrangera seglingar där.
Vi har genomfört ett stort antal nationella och regionala seglingar. Även på den nivån har ett antal arenor profilerat sig som särskilt lämpliga, inklusive Ljungskile som anordnade SM i DF 65 och Marstrand som hanterade DF 95 SM med den äran. Vi skulle gärna också vilja vara i Jönköping som man testade med IOM och väntar på mer lokalt engagemang för att göra det möjligt. Vi kan ju inte alltid förlita oss på Jari H:s fina husbil!
Vi har konsoliderat antalet medlemmar trots att vi ökat medlemsavgiften en hel del för att finansiera inte minst Globals.
Vi ser att ett antal klubbar satsar ambitiöst på att bygga ut bryggor och andra anläggningar för att kunna hantera olika vindförhållanden och ibland ett rätt stort antal seglare.
Diskussionen om hur vi kan optimera stämningen på bryggan fortsätter och flera steg har tagits i riktning mot det som jag föreslog i mitt föregående brev. Alla ska känna att de behandlas rättvist och att de har rimliga förutsättningar att genomföra seglingarna.
Detta inkluderar våra allra äldsta seglare som detta år för första gången får ett eget pris i Stockholmscupen. Det gäller de som är över 80. Allt oftare går ju en seglare på pallen också hem med priset för bäste Grand Master.
Vädrets makter rår vi naturligtvis inte över och mer ofta än sällan möter vi kraftigt förändrade förutsättningar under seglingen gång. Under SM i Marstrand rörde vi oss från nästan vindstilla till en hård vind med C-rigg mot slutet av tävlingen. Ibland har vi, trots alla förberedelser, tvingats att stå på bryggnocken då de som är kortast i rocken fått ställa sig längst fram. Men detta är ju en del av sporten – att kunna klara det oväntade – och i de flesta fall klarar våra traditionella ansikten på pallen det bättre än vi andra – och det är nog inte bara tur, eller hur Michael C.?
Jag tänkte när jag satt i konserthuset för några veckor sedan och lyssnade på världens bästa cellist att här har vi en person som har tränat fyra timmar om dagen sen han var fyra år gammal. Nu är han 70. Han tränar alltså säkerligen tio gånger mer än han spelar för publik. Det måste jag och andra tänka på när vi tror att vi bara ska kunna tävla utan att förbereda oss noggrant.
Som exempel: En sak jag tror att jag ska försöka träna på med någon seglarkompis är rundningen av kryssmärken. Vi kan tycka att bara man tar höjd för kryssmärket när man kommer in från styrbord så borde ju det räcka. Men vad gör du om en seglare, som tror att han har en lucka när han kommer in från babord, hamnar rakt framför dig när du är på väg att runda? Då gäller det att gilla läget. Även om han får ta ett straff riskerar du att förlora hela racet. Jag antar att de bästa seglarna då blixtsnabbt slår för att undvika kollision samtidigt som de givetvis protesterar. Och sen gör de vad dom kan för att undvika att drabbas av att den båt som orsakat problemet tar sitt straff på ett sätt som leder till en ny kollision. Att åstadkomma detta – ofta på långt avstånd från bryggan – är bevisligen inte lätt. Tyvärr uppträder situationen rätt ofta i andra halvan av fältet.
Det vore kul om man kunde få läsa andra förslag till träningsmoment på våra Facebooksidor för DF 65 respektive DF 95. Under kurserna i Kroatien för IOM rekommenderas till exempel träning i att täcka och att stå still på startlinjen.
Nog om mina egna funderingar. Nu ser vi just idag, sent i november att 24 seglare anländer till den regionala rankingen i Varberg med 14 minusgrader tidigt på morgonen men ändå fritt vatten på vacker bild från Getterön och plusgrader fram på dagen. Imorgon hoppas jag kunna vara med (för en gångs skull )i Stockholmscupens avslutande segling i Saltsjöbaden. Det ser ut att bli fint.
Är det inte fantastiskt att vi kan använda nästan hela året för seglingar, om man inkluderar inomhusseglingarna i Karlskoga! Att några av våra främsta storbåtsseglare från Gotland Runt, med mera, blivit alltmer aktiva med radiosegling under året som gått tyder på att detta är ett mycket fint sätt att förlänga säsongen i Sverige tillsammans med e-seglingen där SM-deltävlingarna snart drar igång (tack Christian H.!).
Kappseglingsgruppen är nu på gång med seglingsprogrammet efter att under en längre tid arbetat på uppgiften att få fram rätt seglingsplatser för nästa år. Det blir i huvudsak – när det är flera dagars seglingar på helgen – samarrangemang för DF 65 och DF95 men något färre seglingar totalt än under innevarande år.
Det ser vi fram emot och önskar er alla en fridfull Jul i allt elände!
Tänker på ordspråket ”högmod går före fall”. Det har inte hindrat många världsledare i deras framfart… Frågan är väl när hut går hem.